Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
hans lilla madeline.
mot sin dotter. Det var väl allt ett inre gnag också,
som frätte bort lifstrådarne, och snart låg han där på
sjukbädden som ett lefvande skelett. Men han var så
förfärligt rädd för att dö, så ingen tordes göra den
minsta häntydning därpå. Han måtte ha varit i en gräslig
samvetsvånda, för han hade aldrig ro hvarken dag eller
natt.
Jag hade nyss mistat min förste lille gosse och
kunde därför gå upp och sköta baronen, där han låg
och våndades. Han hade själf begärt, att jag skulle
komma upp. O, hvad det gjorde mig ondt om honom!
Hvad hade han nu för allt, han gnidit och skrapat, och
för all den lyx, han hopat omkring sig? Hur skulle
icke de fattige arbetarnes blod och tårar fräta på hans
samvete!
Nu hade han fått den åtrån, att fröken Madeline
skulle komma hem, och den underblåste jag så mycket
jag kunde, men friherrinnan ville i det längsta icke höra
talas därom.
’Du blir bara uppskakad af hennes fantastiska
utgjutelser’, sade hon.
Men det hjälpte icke...
Barons oro tilltog. Hela hans varelse var nu bara
en åtrå — ett verop efter ’hans lilla Madeline’...
Slutligen måste friherrinnan foga sig efter hans önskan och
skrifva, att hon skulle komma.
O, hvad jag blef lätt om hjärtat, när brefvet
ändtligen var afsändt, ty jag visste, att frökens hälsa och
krafter voro förtärda af det ansträngande arbetet bland
de sjuka, och jag hyste det hoppet, att hon skulle bli
bra, bara hon fick komma hem och hvila sig. Men ack
— när hennes far hunnit mogna i synden, hade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
