Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en förfärlig natt.
155
— denna härliga evighetsblomma — mognat för ett högre
lif . . .
Jag kan ej säga ut hvad jag kände, när jag
återsåg henne blek och aftärd och med en glans i sina ögon,
som om hon varit med Kristus på förklaringsberget.
Baron fick liksom nytt lif — och jag grät af både
sorg och glädje. Friherrinnan blef ock något mildare
stämd, när hon förstod, att hennes enda dotter också
närmade sig det land, därifrån ingen återvänder.»
Lena kunde icke fortsätta på en stund. Dessa
minnen öfverväldigade den gamla.
»Men baron ville helst ha henne ensam inne hos
sig, och hvad han hade att säga henne, vet den gode
Guden allena. Jag såg, att han blef lugnare dag för
dag. Men fröken — min egen, kära fröken Madeline,
som jag nu åter hade nära mig, men som snart skulle
taga vingar och flyga dit upp, där hon hade sin
längtans mål — hon såg upprörd och förgråten ut, när de
så där varit på tu man hand.
Så somnade baronen in en morgon, efter att hela
natten hafva kämpat med jätten förtviflan.
Det var en förfärlig natt — och jag fick då af hans
afbrutna, ångestfulla tal höra saker, som jag aldrig i
tiden får säga i någon dödligs öra.
Fröken och jag vakade vid hans bädd, bådo och
talade tröst. Men friherrinnan vågade inte stanna inne,
utan gjorde en kort titt ditin då och då.
Men innan döden kom, var allt lugnt och stilla. Han
hade uppgjort sin svarta sak med Gud och fått den
öfverstruken med Lammets renande blod... Hur lugnt
och godt det var att se honom somna in likt ett
tröttgråtet barn, som fått både ris och förlåtelse, och det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
