Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett försoningsmöte.
157
’Lena, kommer här någon?’ frågade fröken, som
säkert hört åkdonet.
’Fröken’, svarade jag, så lugnt jag förmådde, fast
jag skälfde på målet, ’det är grefve Ståhlcreutz ...’
Hon såg inte vidare öfverraskad ut, med det
glänste till i hennes ögon.
’Kom han!’ sade hon med ett tillfredsställdt leende.
’Jag var nästan säker på, att han skulle komma...
Herren hörer bön ...’ hviskade hon ... ’Hvad han är god!’
Om en stund kom friherrinnan in i sjukrummet
för att förbereda fröken på detta besök. Hon såg emot
vanligheten upprörd ut. Men frökens lugna utseende
tycktes hämma den stela fruns oro.
Snart hördes försiktiga steg därute i tamburen. Jag
tyckte nu åter, att dessa fotsteg talade sitt eget språk,
som nu var mycket olika mot sista gången, jag hörde
dem gå öfver dessa samma golftiljor.
Nu visade sig hans ansikte i dörren — samma
vackra ansikte, som jag sist såg där, så friskt och
blommande — men nu blekt och strängt med ett drag af
lefnadströtthet... och deras ögon möttes ...
Hvad hade jag inte velat gifva för att få bevittna
detta försoningsmöte, men jag måste lämna rummet,
hvilket äfven friherrinnan gjorde.
Jag satte mig ner i tamburen, och där hörde jag
hans halfhöga röst med sin dämpade klang, jämte
hennes svaga hviskningar, men deras ord hvarken ville eller
kunde jag uppfatta. Jag satt bara och såg dem för mig
i tankarne. Han grånad i förtid vid trettiofem år, och
hon döende vid trettio.
De kunde ju ha varit lyckliga, lefnadsfriska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
