Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
det går igenom.
verksamma i sin Mästares tjänst, om icke den leda otron
och Kristusfiendskapen hade skillt dem åt.
Grefven stannade tills dagen därpå. Jag såg
bestämdt, att hans väsende undergått någon förändring,
men jag var inte viss på, af hvad art den var, förrän
han rest, då fröken sade till mig:
’Lena! — jag tror, att grefve Ståhlcreutz icke är
långt ifrån Guds rike... Han har sett, att det finns en
Gud...’
Efter den dagen var det som inga band mera skulle
hålla hennes ande fången i stoftets värld. När hon
vaknade om morgonen efter en stilla natt — för se,
hennes nätter voro som himlens förgårdar mot hennes
stackars faders — brukade hon hviska med ett lyckligt
leende:
’Jag är en dag närmare nu, Lena! Snart nalkas
min förlossning.’
Emellertid hade hon svåra smärtor, men efter
anfallen sade hon:
’Det går igenom. — Det får lof att kännas, när
lifvets strängar brista.’»
Stackars Lena — den starka, hurtiga Rök-Lena —
var nu alltför upprörd för att kunna fortsätta på en stund.
Magda satt med händerna för ansiktet och Dina med
katten i knät vaggade fram och åter på pallen.
Men Lena var ännu vid sina åttio år sköldmö, och
hon kämpade tappert mot det kvinnliga elementet i sin
natur.
»En så’n stackare, som inte kan tala om saker som
händt för mer än femti år se’n utan att lipa! Men
dessa tårar äro ännu mitt gamla hjärtas enda gärd åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
