Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
kronan vunnen.
’Det är min egen skull!’ svarade jag gråtande, ’jag
borde ha lydt frökens råd... men jag följde mitt eget
sinne ... och det har gått mig så, som ni sade...’
’Men Jesus är densamme, och du har din säkra
tillflykt i honom!...’
’Ja, Gud vare lof! Ingen skall rycka mig ur hans
hand! svarade jag.
’Ja — lef då för honom! — Lena —! Det lönar
sig ... Jag är så trött... det känns som ville jag sofva...
Men — om jag somnar — så vänta icke att få se mig
vakna — mera — till detta lifvet. — Han står här och
väntar — Jag ser honom icke — men jag förnimmer
det... Farväl Lena! Möt mig däruppe!...’
Jag kunde inte tala för gråt! — —
Ännu låg hon och såg på mig med sina härliga
ögon.
’Skall jag gå efter friherrinnan?’ frågade jag så lugnt,
jag kunde.
Det ryckte till i henne så som när man väcker på
någon, som håller på att somna.
’Nej — låt henne sofva... Hälsa henne... att
kronan förtjänar... vår trängtan ... Ja ... Jesus ... ja...
Jesus ... i dina sår jag ...’
Nu var det slut...
— Nu var fröken Madelines ande förlossad, och
hennes krona var vunnen...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
