- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
164

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164

efter begrafningen.

»Hur tog hon det, faster?»

»— ja — — — ’Det var väl att hon slapp utan
allt för stora plågor’, suckade hon och tog bönboken,
som låg på nattduksbordet bredvid hennes säng.

Jag vill icke mycket tala om frökens begrafning.
Det var dystra dagar, ty sorgen kom efteråt i
mångdubbelt mått, och det fanns inte ett torrt öga i hela den
stora likprocessionen, som omgaf den hvita kistan med
gullstjärnor, där hon hvilade så hvit och fager i sin
blomstersmyckade bruddräkt, med kronan i handen, som
om hon varit i beråd att fästa den på sitt hufvud.

O, om ni sett henne!...

Och nu skulle hon sättas in i den gamla
familje-grafven, där hon hvilar till uppståndelsens morgon. Och
det säger jag, aldrig har jag sett en karl gråta så som
Ekskog gjorde, när han i stilla, högtidligt mak körde
den friherrliga likvagnen, förspänd med fyra svarta
hästar med bårtäcken, som nästan släpade på marken.

Efter begrafningen återtog allt sin gilla gång. Ingen
kunde se ett spår till sorg hos friherrinnan, som nu
slösade all den ömhet och omsorg, hon förut delat på de
andra familjemedlemmarne, på den enda, hon hade igen,
baron Fritz, som nu var omkring aderton år — tror
jag. Medan de andra ståtliga sönerna voro i lifvet,
syntes det, som hon skämdes för den siste skranglige,
tafatte, lille stackarn. Men nu såg hon inga fel med
honom, fast han hvarken ville lära eller sysselsätta sig på
ett nyttigt sätt utan bara gick och dref och ville lefva
godt. Men han var nu ensam arftagare till alla
rikedomarne, och friherrinnan började bli mer och mer
sparsam, för att hans förmögenhet skulle bli allt större

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free