- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
171

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

likt samuel.

171

egen historia. Om hvar och en skulle skrifva eller
berätta sin lefnadshistoria, sina känslor och tankar, sina
inre och yttre strider, så skulle nog hvarje individ
framstå i ett annat ljus än det, hvari vi framstå för
hvarandra, i allmänhet sedt. Om den stackars fjanten,
Bollman, kunde redogöra för sina inre själsrörelser, så skulle
ni få höra, att äfven hos honom rörer sig och lefver
en sådan värld med sina önskningar och missräkningar,
sina strider och lidanden, sina ljusa och mörka stunder.
När man ser människorna i klump, så att säga, så
tänker man inte alltid på, att där skall finnas hos hvar och
en af dem ett afslutadt helt för sig, som kunde
intressera i lika grad som de mera framståendes historia.

Jag har nu i sammandrag berättat er fröken
Made-lines och min egen historia på en och samma gång,
emedan vi haft så mycket gemensamt, som ni nu hört.
Och jag tänker», fortfar hon med handen för pannan
och tårarne droppande ner i hörnet — »att det skall
finnas något däri, som är värdt att taga vara på. Med
detta mål för ögonen har jag nu rört upp alla mina
gamla minnen, både glada och sorgliga, och låtit dem,
som tidningarne säga, ’passera revy’ förbi oss. Nu,
sedan de en gång likt Samuel blifvit uppkallade ur sina
grafvar och visat sig för oss i sina svepningar af olika
renhet, få de återvända till sin mångåriga ro och sjunka
tillbaka ner i sina grafvar, där de förvaras till den dag,
då de skola upp och aflägga sina vittnesbörd inför den
stora, hvita tronen. Hos den rättfärdige domaren finns
det ingen glömska.

Och nu, flickor, är det tid att gå til! hvila!»

»Ja, faster kan då tala, så hon håller en vaken! Hvad
säger du, Magda? Du är tyst som muren!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free