Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTONDE KAPITLET.
»Hvar man må nu väl glädja sig,
Här är stor fröjd å färde»,
sade Lena gladt och torkade en tår ur sitt svarta öga.
I det samma kom en betjänt springande med tvänne
bref, ett til! patron och ett till Magda. Det var ju Dags
handstil. Här voro nu dessa bref, som af någon
outgrundlig orsak kommit att ligga öfver på något ställe.
Gubben Nordman kände igen stilen och gissade sig till
innehållet. Därför sände han det med ilbud, ifall det
kunde blifva en nyckel till den olösta gåtan.
»Så underligt, att dessa bref skulle komma, sedan
Herbert Dag flutit upp!» sade Ekskog och fäste ögonen
leende på den ’uppflutne’.
»ja, och det midt ibland eder», sade den åter
upp-ståndne med ett godt skratt.
Tiden var nu inne för Norden att hålla sitt
föredrag. Och med ett hjärta uppfylldt af tacksamhet mot
Gud, som så underbart hemfört hans ungdomsvän,
skildrade han för den lyssnande skaran i korta drag Guds
ledning med honom och höll därefter en god predikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
