Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III., Sigurd Agrell, Rökstenens chiffergåtor 11
raden n:r 2 delas genom ett korsliknande skiljemärke i tvenne
hälfter. Den förra består av runföljden Rtrqkiuilinisþat,
tydligtvis innehållande icke omflyttade runor. Första runan r är
blott en extra upprepning, en sammanknytning med föregående
rad och skall förstås i samband med denna. Det övriga tolkar
jag såsom en sammanhängande sats. Att med en föregående
forskare (v. Friesen, R, s. 58) i trakt se en från omgivningen
fristående runflock, kan jag icke finna rådligt. Jag upplöser
runföljden i de sinsemellan sammanhängande orden: trqki
uilini is þat (två sammanstötande i — i-\-is — ha sålunda
enkelskrivits i enlighet med runristarnas vanliga regel med
hänsyn till fall av upprepning av samma språkljud vid
ordmöte). Jag fattar denna ordföljd såsom anknytande till uaim
åt vem’ i föregående rad och tolkar: fÅt (vapen)svennen 1
Velinn är detta (se. skett)’. Jag anser, att vi här i anslutning
till de båda första lönnskriftsradernas hänsyftningar på Balder
och Rind ha att vänta en anspelning på guden Oden. Åt
denne föddes enligt Balderssagan en ättling tack vare, att
guden genom en färd i österled lyckats skaffa sig Rind till
maka. Sagan, sådan vi känna den genom Saxo, förtäljer, hur
Oden i olika gestalter — främst såsom krigsman — tog tjänst
hos rutenernas konung och slutligen genom list lyckades vinna
konungens dotter Rind till gemål. Härvid har han tydligtvis
— liksom vid andra tillfällen, då han okänd umgåtts med
människorna — begagnat sig av allehanda noanamn, vilka
stått i en viss relation till hans väsen eller tillfälliga syfte.
Saxo nämner t. ex., att Oden, då han slutligen uppträdde
såsom läkekunnig tjänsteflicka, kallade sig Vekka 2. Av sam-
1 Det fornnordiska (fisl. etc.) drengr går tydligtvis tillbaka på en
grundbetydelse ’rakryggad, kraftig yngre man’; i 800-talets svenska kan det mycket
väl ha varit liktydligt med ’vapenför man’ (jfr betydelseutvecklingen i knekt).
2 Jfr Sakses Danesaga, oversat af J. Olrik, 1925, I—II, s. 159 f. Denna
episod torde dock vara ett senare påhäng. Intet skäl talar för, att den
förekommit i den äldre (svenska) versionen av gudamyten. Enligt Saxo vinner för
övrigt den i ynglingagestalt som djärv ryttare uppträdande Oden magisk
makt över kungadottern genom att vid avskedet röra vid henne »med en
runkavle». Jfr Axel Olrik, Kilderne til Sakses Oldhistorie, I, 1892, s. 154.
Ett ytterligare uppträdande som förklädd tjänstekvinna var tydligtvis onödigt.
Av allt att döma har här ett tillägg fogats in från en helt annan berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
