Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
linjen dolt /-tecken, ha vi att till tolkning uppta
runkombinationen iqfnibui. Denna bokstavsföljd låter upplösa sig i orden
iqfni bui. I det förra ser jag dativformen av namnet Jqfn 1,
i det senare nominativformen av namnet Böe.
I ett runsvenskt Jqfn (α-stam) ser jag ett ursprungligt
adjektiv i dess substantiviska böjning (jfr vad jag ovan i § 4
yttrat på tal om uilini i lönnskriftsraden n:r 4). Som bekant
kallas Oden i Gylfaginning (1 f.): Hárr, Jafnhärr och priði,
d. v. s. ’Hög, Jämnhög och Tredje’. Denna föreställning om
Oden som tregestaltad har ingalunda kristet ursprung utan går
tillbaka till vad germanerna lärt om den tregestaltade Mithra 2.
Det låter lätt tänka sig, att i det forntida Norden i en äldre
tid det kortare namnet Jαfn(R) = ’jämn (jämställd med sitt alter
ego)’ brukats såsom mystisk omskrivning för den i flera
gestalter uppträdande fruktade trolldomsguden. Att
Rökstensrunristaren återgivit det äldre nordiska fonemet jαfn- med iqfn-,
har av allt att döma varit betingat av hans tids uttal. I
svenskan övergår som bekant förbindelsen fil till mn (jfr adj.
Jämn); innan f-ljudet försvunnit, har det givetvis varit
kombinerat med ett genom anticipation av efterföljande n
uppkommet nasalinfix, ett uttal jqnfn- är sannolikt. Denna
omständighet förklarar, att αss-runan och icke ar-runan valts.
I runföljden bui ha vi — såsom nog var och en av mina
läsare, som är förtrogen med Saxo, beaktat — reflexen av ett
i Fornskandinaviens sagolitteratur känt namn på Balders
hämnare. Bons hos Saxo Grammaticus 3 är otvivelaktigt en
latini-sering av ett öst- och sydskandinaviskt Böe. All sannolikhet
talar för, att detta namn är detsamma som det fisl. Búi (belagt
två gånger i Eddan) och det nutida mansnamnet Bo, på
svenska runstenar skrivet buιá. I Rfgsþula, str. 24, nämnes Búi
1 Eventuellt kan namnet på Rökstensristarens tid i nominativ ha haft
formen JqfnR (med analogiskt infört r).
2 Jfr rΓ, s. 58 f.; F. R. Schröder, Altgermanische Kulturprobleme,
1929, s. 120 f. (i anslutning till avhandlingar och uppsatser om det nyupptäckta
Mithratemplet i Dieburg), jfr även härom i studie IV i det följande.
3 I den danska översättningen, Saxes Danesaga, oversat af J. Olrik,
1925, I—II, s. 162, kallad Bo.
4 Jfr Noreen, Altschwedische Grammatik, 1904, s. 488, inskriften n:r 13:
auk. tauþr. bui.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
