Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III., Sigurd Agrell, Rökstenens chiffergåtor 27
men hqgestnniR (med runan fc), kan man fråga sig, om icke i
fornsvenskan en allmän återgång avα>ö (a) före bilabial ägt
rum. Men hur ha vi i så fall att förstå beteckningen sqmqn
i början av Rökstenens profaninskrift? Ett isolerat uppträdande
av q kan i detta fall mycket väl förklaras såsom beroende på
regressiv assimilation mellan tvenne närstående vokaler: ett
fonem *samqn kan åter ha övergått till sqmqn, emedan efter den
första α-vokalen i nästa stavelse följde en α-vokal av annan
valör 3, eller ett fonem sqmqn kan av samma orsak ha undandragit
sig deltagande i övergången q (av äldre a före nasal) > a
före bilabial. För övrigt kan ju på detta ställe en felhuggning
av ett runtecken ha ägt rum. På den grund, att ej mindre
än tvenne α-runor här skulle följa (efter sqmqn kommer ett
α), kan en αss-runa ha råkat bli inhuggen, där eljest en
dr-runa hade bort stå. Fall av dylik rent optisk (ej fonetisk)
regressiv assimilation ligga till grund för en aven vid skrivning
i våra dagar ganska vanlig företeelse: förväxling av en
bokstav, emedan i medvetandet tanken på ett efterföljande tecken
stiger upp för tidigt. — För övrigt ha vi beträffande fisk dmr
’mörk1 etc. att beakta, att ordet hittills icke kunnat återföras
på ett indoeuropeiskt ursprung. Detta kan bero på, att mellan
ä och m en konsonant har försvunnit, vilket kan ha skett i
sen urnordisk period. I så fall har på den tid, då i urnordiskan
en nasal inverkade på ett föregående a, i detta ord
betingelsen för denna ljudförändring icke förefunnits 2.
1 Dylika mer eller mindre sporadiska vokalassimilationer äro kända i
de flesta språk. Instruktiva exempel äro i detta fall vissa isolerade
vokaländringar i fornhögtyskan: selbomo <C selbemo (dat. ’ipsi’), richosön =
rlhhisön ’härska’ o. s. v. (jfr Brugmann, Grundriss, I, 1897, s. 837 f.)
2 I fråga om det etymologiska ursprunget för fisl. ámr etc. kan man
tänka på sammanhang med ieur. *étmén (fsax. äðum ’ande’ etc). Med
hänsyn till gr. åτμóς ’ånga, dunst, rök’ torde grundbetydelsen för de till denna
grupp hörande substantiven vara att ansätta såsom ’rök, dunst’. Ett
urgermanskt färgadjektiv *édmá- ’rökfärgad, gråsvart’ kan i så fall ha givit
upphov till ett fnord. *äðmaii ’gråsvart, mörk". Något säkert exempel på bortfall
av ð före m i ett gammalt arvord har hittills ej konstaterats, men då ð
försvinner före n (då lång vokal går före) och i suffix m är sällsynt, är en analog
ljudlagsenlig behandling av ð före m (efter vokallängd) trolig. Vacklande
skrivning av fornvästnordiska namn av typen: Rámnndr: Ráðmundr etc.
torde bero på analogisk inverkan från det ord, som givit upphov till
— 51 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
