Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 K. Human. Vetenskapssamfis i Lund Årsberättelse 1929—30
19 ff.), att den 12:e strofen syftar på jordmagi och att talet 12
i främreasiatisk mystik just är symbolisk för jorden (jfr UR, s.
24 ff.), att den J3:e strofen, som syftar på skydd i strid, bär
bågguden Ulls tal (jfr RT, s. 79 ff.; UR, s. 27 ff.) och att Snorre
i Gylfaginning meddelat, att denne hade man främst »att
åkalla i tvekamp», att den 15:e strofen bär solrunans tal och
genom uttrycket »vid Dellings dörr» (d. v. s. »vid
soluppgången») syftar på solen o. s. v. 1 Grógaldr, som är en
betydligt yngre dikt, visar rätt så slående överensstämmelser
med Lióðatal (om man rekonstruerar med hänsyn till en
enstaka omkastning, beroende på allitterationslikhet hos 4:e och
5:e strofen), bl. a. syftar 9:e strofen aven här på nauðr (vars namn
visserligen här ej nämnes) och dess tal 9, trolldomskonstens tal
(jfr RT, s. 120). Den l:a strofen i Grógaldr uttalar såsom jag
redan påpekat (jfr § 3, slutet), att den trollsång, det här är
fråga om, sjungits av Rind för Vale. Är min
förklaringsprincip för meningen med trollsångernas numrering riktig, bör
sålunda Vale-Bos tal vara 1. Såsom nedan skall visas, ger den
gematriska undersökningen ett kraftigt stöd åt detta antagande.
Talet 14 bör i anslutning till min utredning i studien
»Solbanans stjärnbilder i Eddadiktningens mytvärld» (s. 14 f.)
ha varit helgat åt f. d. dioskuren Balder (jfr ovan § 8). I
den ursprungliga utharken torde den 14:e runan γ\ sannolikt
återgående på en ännu äldre typ Y (se vidare § 33), ha kallats
*alhis och betytt ’skyddarna’ (jfr RT, s. 86, och UR, s. 29 f.)
Relativt snart har dubbelsymbolen Y kommit helt ur bruk
och tecknet Y och dess talvärde 14 ha så hänförts till en av
de f. d. dioskurerna, givetvis då den, som främst varit föremål
för dyrkan. Otvivelaktigt har detta varit Balder, Odens son,
den av de tvenne, som enligt myten haft verkligt gudomligt
ursprung (jfr ovan § 8).
Talet 17, björkrunans tal, är enligt vad jag i mina
tidigare undersökningar (RT, s. 87 ff., och UR, s. 33 ff.) visat
1 I RT (s. 113) har jag haft svårast att förklara den 16:e strofen, som
enligt min mening syftar på Tyr; i UR (s. 33 och s. 60) har jag sedermera
framhävt åtskilliga fakta, som tala för, att Tyr, svärdsguden, en gång haft
phallisk betydelse; här kan jag även hänvisa till Th. Petersen, Festskrift Eugen
Mogk zum 70. Geburtstag 19. Juli 1924, s. 486. Samma tanke är framställd
även av H. Gjesstng, Maal og Minne, 1915, s. 74.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
