Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag redan påpekat, hänsyfta på Sköld och dennes av Oden
ledda angrepp på Hreidgotaland — märk väl sagans, icke
historiens Hreidgotaland. Detta välde har av Snorre i
anslutning till isländsk sägentradition identifierats med Danmark.
Detsamma gör uppenbarligen Rökstensristaren, om vi med v.
Friesen och andra tolka siulunt såsom syftande på Själland.
I paragraf 4 av »Prologus» till sin »Edda» säger Snorre: »Så
företog Oden en resa mot norr och kom till det land, som
kallades Reidgotaland, och i detta land tillägnade han sig allt,
vad han önskade. Över landet satte han sin son 1J som hette
Sköld (Skjoldr), dennes son var Fridleiv (Friðleifr)\ därifrån
är den ätt, som kallas Sköldungar, det är Danakonungar. Och
det heter nu Jylland (Jótland), som då kallades Reidgotaland
(Reidgotaland) 2.» Beträffande släktleden efter Fridleiv, vilka
jag ovan i § 12 (3—11) angivit, hänvisar jag till den kända
framställningen av de äldre Sköldungarnas öden hos Saxo.
Här omnämnas i tur och ordning följande släktled 3: Frode,
Ingeld, Olov, Frode och hans broder Harald och den
senares son Halvdan. Rörande den sistnämnde sägerJ. Olrik4:
»Sagnhistorisk set er Haldan Bjærgram utvivlsomt den
samme som den længere fremme omtalte Haldan, Harald
Hildetands Fader». En ätteföljd Sköld—Halvdan (Harald
Hildetands fader) torde sålunda ha omtalats i den äldre
skandinaviska sagotradition, vilken spritt sig utanför Danmark. Här
gäller det att få anslutning till denna. Enligt norsk-isländsk
tradition δ, som efter all sannolikhet torde ha i huvudsak
överensstämt med den förlorade svenska, var Sigurd Ring
1 Enligt Axel Olrik, Danmarks Heltedigtning, I, 1903, s. 271, har
Sköld blott »rent literært» och i relativt sen tid blivit gjord till Odens son.
I varje fall har dock detta skett (långt före Snorres levnad) i den panegyriska
furstepoesien före Vikingatidens inträde.
2 Jfr Snorri Sturluson, Edda, ed. Finnur Jonsson, 1900, s. 7.
3 Jfr Saxes Danesaga, oversat af J. Olrik, 1925, I—II, s. 295 ff.
(Frode), 304 (Ingeld), 336 (Olov), 337 (Harald), 338 (Halvdan), 379
(Sveakonungen Ingeld), 456 f. (Ragnar Lodbroks börd).
4 J. Olrik, a. a., I—II, s. 336, jfr även Axel Olrik, Kilderne til Saxes
Oldhistorie, II, 1894, s. 81 ff. (särskilt s. 84).
5 Jfr t. ex. Munch, Norrβne gnde- och heltesagn, 1922, s. 176 ff.; (om
Ragnar Lodbrok) s. 188 ff. och s. 192, Anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
