Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kampen i Slesvig, vari Ragnars söner besegrade de
usurpe-rande tronkrävarna av kungablod (Sigvard och Erik jämte
deras talrika anförvanter). Efter detta slag var, säger Saxo 1,
»nästan hela kungaätten utdöd, så när som på Ragnars söner».
Givetvis ha vi här icke att göra med den historiske
vikingakungen Ragnar2 utan med hans prototyp (och eventuelle
namne) inom en äldre hjältesaga, vars tradition legat
vikingatiden nära. Saxos skildring av Ragnar (Regnarus) visar ju
uppenbarligen drag, som återgå på helt skilda äldre källor 3.
BI. a. anger Saxo, att Ragnar skulle ha haft tio söner,
medan de enligt den norsk-isländska traditionen voro fyra. Den
senare uppgiften stämmer med Rökstenstextens omtalande av
»fyra bröder».
15. Jag står nu vid slutet av min undersökning och har,
innan jag lämnar detta runologiska problem, att med några
ord taga ställning till ett spörsmål, som det ännu endast
antydningsvis kan vara möjligt att besvara: Vilket kan
huvudmotivet ha varit till, att denna stora och högst egenartade
runristning blivit utförd? Enligt mitt förmenande kan syftet
mycket väl ha varit ett dubbelt: dels ett magiskt, dels ett
panegyriskt-genealogiskt4. Fadern har velat hedra den döde
sonens minne inför samtid och eftervärld. Han har därför
låtit inrista en hel rad antydningar om dennes börd, fullt
begripliga för alla med dåtidens muntliga sagotradition förtrogna
män, vilka tillika hade den nödiga insikten i runkunskap och
sättet att uttrycka sig vid anställande av frågor om det
vetande, som blott tillhörde en invigd krets. Men samtidigt har
den kvarlevande fadern ordnat det hela så, att den
monumentala runristningen kunde tjäna den döde som ett slags
introduktion i gudavärlden. Därför har av den dödes upp till
1 Jfr Saxes Danesaga, oversat af J. Olrik, 1925, I—II, s. 479.
2 Troligen död omkring 866, jfr Axel Olrik, Nordisk Aandsliv, 1927,
s. 107.
3 Jfr härom J. Olrik i Saxes Danesaga, 1925, I—II, s. 457, n. 1, och
Axel Olrik, Kilderne til Saxes Oldhistorie, II, 1894, s. 102 ff.
* Både v. Friesen och Schuck skulle i så fall i stort sett ha rätt i
sina hittills som oförsonliga betraktade uppfattningar (jfr v. Friesen, R,
s. 88 ff.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
