Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
himmelsguden, av germanerna identifierad med Ull (jfr RT, s.
83 ff., UR. s. 27 f.). Denna runristning låter sålunda i detalj
tolka sig i överensstämmelse med min uppfattning av de gamle
runmagikernas teknik såsom väsentligen bestående i
talvärderäkning (gematri). Om innebörden av tecknens antal skall jag
i det följande orda (jfr § 24).
Enligt Olsen och Shetelig skulle ytterligare en inskriftsrad
förefinnas på stenen. Vad som uppfattats såsom en sådan
består emellertid blott av tre otydliga, svagt inhuggna raka
vertikala streck, av vilka de två första från höger räknat måhända
förbundits genom en horisontal linje. Dessa streck kunna
sålunda mycket väl vara märken efter ett uppgivet försök att
på denna plats anbringa ett hakkors. Även om dessa streck
skulle vara svagt inristade runstavar, ha de icke behövt spela
någon roll vid den magiska besvärjelseceremonien, då endast
det, som skulle framträda, imålats med kraftig färg (jfr härom
nedan § 24).
22. Mot den ovan lämnade gematriska förklaringen kan
man icke såsom en besvärande omständighet anföra, att de
båda runraderna icke utförts av en och samma hand. Även
om så vore förhållandet, kan ju den senare runristaren ha
handlat i samförstånd med den, som begynt runinskriptionen.
Att de båda runraderna skulle tillhöra olika tidsskeden, finnes
ingen anledning att antaga. För övrigt hyser jag på mer än
en punkt betänkligheter mot de skäl, som av Magnus Olsen
an-dragits såsom tydande på olika stadier i ristningens tillkomst.
Denne forskares huvudargument är, att den kortare (d. v. s.
den nedre) inskriftsraden står rakt nedanför hakkorset och
därför bör betraktas såsom den primära rungruppen, medan den
längre (ovan befintliga) runraden måste vara sekundär, enär
den synes anbragt utan hänsyn till en harmonisk relation till
ristningens centrala figur (hakkorset). Mig förefaller tvärtom
den motsatta gången i ristningstillblivelsen vara av
förhållandena betingad och fullt naturlig, om man beaktar den magiska
runristningskonstens teknik. Först har givetvis den centrala
figuren, det stora av 15 linjer bestående hakkorset, inristats.
Därefter har man börjat inhacka konturerna till en båt (mr 6
på bilden, jfr avb. 3 härstädes). Den som utfört detta arbete har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
