Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III., Sigurd Agrell, Rökstenens chiftergåtor 81
nings början nominativens sibilant varit förlorad i
germanspråken i Tyskland. Att döma av de västgermanska
namnformerna i latinsk klassisk litteratur synes så vara fallet *.
Är emellertid rad 2 gotisk till sin språkform, kan detta
ej förenas med Schnippels förklaring av latam i rad 1 såsom
betydande ’jag lämnar’: långt é övergår icke i östgermanskan
till ä (got. letan ’låta’ etc). Men i detta fall äro vi ingalunda
bundna vid att just räkna med ett verb, betydande flåta,
lämna’, och minst av allt att anta en l:a person singularis
latam fjag lämnar’. I västgermanskan finnas visserligen några
verbformer med -m i första singularis, men de förekomma i
helt andra konjugationsklasser 2. Mycket sannolikare är
därför, att vi här (liksom i följande inskrift, som enligt min
mening visar ordet losom) ha att göra med l:a person pluralis.
Vad verbstammen beträffar, erbjuder sig i gotiskan verbet
latjan uppehålla, hejda’. Detta verb kan mycket väl ha
förekommit utan /-utvidgning. Streitberg läser med Sievers3 i
Luk. I, 21 hellre ha lataitedi i st. f. ka latitedi i handskriften,
detta med hänsyn till fht. (Tatianövers.) thaz her lazgeta. Rad 1
latam Hari kan därför vara att tolka: ’Vi hejda en
här’-vSubjektet bör i detta fall (det är tvivelsutan fråga om en
magisk inskrift) vara »de rådande», »de med runorna förbundna
gudomliga makterna». Jag översätter därför ordföljden latam
häri ek iggus hagal med: ’Vi hejda en här, jag Ingus (hejdar)
hagel’. Formellt fogar sig här allt efter gotiskans
språkregler (α-stammarna sakna ändelse i ackusativ4). En intressant
parallell erbjuder den av mig tidigare (jfr RT, s. 122)
behandlade l:a Merseburggaldern, där om de mäktiga idisi säges:
»surna heri lemdun» — rsomliga hejdade hären’.
1 Enligt Bremer, Festskrift tillägnad Hugo Pipping, 1924, s. 49, har
utljudande s efter vokal bortfallit i västgermanskan »vor öder um 100 v. Chr.».
2 Verb med -ø- och -é- (typerna salböm, habem) och några få enstaviga
(jfr Kluge, Urgermanisch, 1913, § 196).
3 Jfr Streitberg, Die Gotische Bibel, I, 1919, s. 486. Även om ett j (i)
stått efter t, kan detta av runristaren såsom mindre väsentligt ha utelämnats
(jfr på Strøminskriften väte = vatie, på Lindholmsamuletten hateka = haiteka,
härom RT, s. 190).
4 Rörande denna forms uppkomst jfr Agrell, Zur Geschichte des
indo-germanischen Neutrums, 1926, s. 56 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
