Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 K. Human. Vetenskapssamf:s i Lund Årsberättelse 1929—30
tanken — enär hart »als selbständiges Wort hier keinen Sinn
ergibt». Den saken är emellertid beroende på, om det
föregående ulu är ett ord med egen betydelse eller en i detta
fall till betydelsen osjälvständig sammansättningsled.
Törhända kan man i ulu igenkänna ett i sammanhanget passande
ord, ägande frändskap med välkänt indoeuropeiskt
språkmaterial? Jag kan icke finna annat, än att så kan vara fallet.
Ordet kan höra samman med lat. ululäre ’tjuta’, lit. ulóti
’ropa hallå’, fisk yla ’tjuta’, sv. yla o. s. v. Formellt har det sin
närmaste motsvarighet i find. ul-ul-uh ’ululabilis, ululatus’. Här
följer efter ul ett u. De nämnda indoeuropeiska orden äro
av en otvetydig onomatopoetisk karaktär. Det ligger därför
mycket nära till hands att i runinskriftens ulu se ett
jubel-eller stridsrop. Det kan vara ett från urspråket nedärvt
fonem med en interjektions funktion, jämförligt med grek.
öÅoÅvyη, éλεÅεv, åλaλå och andra lystringsrop av liknande
fonetisk typ 1. Att ordets stam i detta fall kan hänföras till en
verbrot med betydelsen ’tjuta, ropa’, talar ytterligare till
förmån för min förklaring 2. Jag tolkar därför
ulu ! hart med fHej, krigsmän!’
Givet är, att intet med bestämdhet kan yttras om
interjektionens emotionella innebörd. Sannolikt har dock ulu varit
ett uppmuntrande eggelserop i strid eller glädje. Ordet häri
bör här stå i vokativ (jfr gotiskans /ø-stamsböjning). Vad
dede beträffar, betyder det, som ovan påpekats, otvivelaktigt
’(han) har gjort’ eller ’(han) gjorde’. Möjligen har detta ord
hört språkligt samman med det förut tolkade. Då det
emellertid bildar en inskription för sig på helt annan sida av
föremålet, kan det likaväl vara att förbinda med något annat.
Ägaren-tillverkarens namn kan eventuellt ha varit anbragt på
den del av skaftet, som avbrutits 3 tillika med det egentliga
instrumentet, eller också är den korta inskriptionen att tolka
1 Jfr Theλnder, Eranos, XV, 1915, s. 99 ff.
2 Jfr Ideforss, De primära interjektionerna i nysvenskan, I, 1928 (jfr
sådana fall som verbet tjoa till tjo etc).
3 På så sätt är t. ex. ett namn (visserligen med latinska typer) anbragt
på en i Tyskland funnen sked från det 5:e århundradet. Jfr avb. 242 hos
Schuchhardt, Vorgeschichte von Deutschland, 1928, s. 286.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
