Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 K. Human. Vetenskapssamf:s i Lund Årsberättelse 1929—30
begriplig, ty just så har förhållandet varit med tjurbilderna i
de mithraistiska kultgrottorna. På en stor mängd mithraistiska
monument, påträffade i de romerska härlägren, framställes
tjurens svans såsom delande sig, varvid varje del övergår i stora
sädesax (vanligen tre till antalet1). Enligt myten uppstodo
nämligen i dödsögonblicket djur och växter ur den av Mithra
avlivade urtidstjurens kropp (jfr vidare härom UR, s. 9, n. 1).
Jag anser därför starka skäl föreligga, som låta oss i
tjurkampsframställningarna på de båda benföremålen från
Weserfloden se naiva men dock i fråga om viktiga detaljer
trogna reflexer av i Mithrakulten brukade bildframställningar,
åsyftande en scen i denna mysteriereligions centrala myt. På
den ena av dessa bilder, ristningen på det runbärande
dolkskaftet (avb. 8), se vi ljusguden med den frygiska mössan
med sin dubbelyxa fäst i bältet begynna kampen mot tjuren
genom att rikta en lans mot djurets bröst, därigenom tvingande
det till flykt i riktning mot grottan. På den andra bilden,
benristningen utan runinskrift (avb. 9), se vi Mithra i
toppmössa stående framför tjuren, sedan guden med sin
dubbelyxa, som ännu hålles höjd, givit djuret dödsslaget i pannan. Man
kan på bilden tydligt iaktta, att tjurgestalten lutar bakåt (märk
benens ställning). Tjuren framställes i det ögonblick, då dess
kropp segnar ned och dess magiska förvandling redan tagit
sin början. Liksom på Mithrahelgedomarnas reliefer
begynner förvandlingsundret med svansen. Bilden visar ingalunda,
såsom v. Buttel-Reepen tror, en i raseri framrusande tjur.
Det är ett dödsmärkt, tillbakafallande offerdjur. Beaktas även,
att på det runristade dolkskaftet (avb. 5 a och 5 b) ett solkors2
är anbragt tillika med en runinskrift, som i sig tvåfaldigt
döljer Mithras tal 16 (jfr ovan § 29), torde det kunna medgivas,
att här ett betydelsefullt stöd blivit funnet för min, teori om
den äldre runmagiens samband med den ursprungligen per-
1 Jfr Cumont, Textes et monuments etc, li, 1896, fig. 63, 64 m. fl.
2 Ett spänne, funnet i frankerkonungen Childerich I:s grav, har
formen av ett tjurhuvud med ett solkors i pannan. Detta smycke är av
omisskännlig skytisk typ, och bevisar sålunda ett kulturellt samband med
Svartahavs-regionen vid tiden före 481 (jfr Schuchhardt, Vorgeschichte
von Dentschland, 1928, s. 284 och avb. 241).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
