Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
siska mysteriekult, som under tidsperioden 180—363 var den
starkaste religiösa makten i det stora romerska imperiet,
särskilt i dess gränsområden invid germanernas boplatser.
31. Slutligen har jag att taga definitiv ställning till den
ovan ej fullständigt slutdiskuterade frågan: från vilken tid
och från vilket germanfolk stamma Weserrunorna? Ehuru
de tre 1 inskrifterna äro synnerligen kortfattade, ge oss dock
dessa (särskilt n:r 1) så pass mycket material, att vi knappast
kunna bestämma språket såsom varande annat än gotiska.
Vi finna här -5 i nominativformen av ett maskulint namn (jfr
got. sunus etc), vokalbortfall i ackusativformen av en
maskulin α-stam (jfr got. skalk, dag etc), två presensformer i
l:a person pluralis, som stämma med gotiskans, men icke
med västgermanskans grammatik (jfr got. -am, -om; fht -ames,
-ömes; även tolkad såsom stående i l:a person singularis
överensstämmer en av dessa former — latam — icke med
västgermanskans böjningssystem). Ordmaterialet synes ävenledes
ha sina närmaste motsvarigheter i gotiskan: latam i got.
lat(j)am, losom i ett abstrakt substantiv, som bör ha svarat mot
got. lasiws. Pronominet för l:a person skrives visserligen ek
(ej ik), men fall av e i st. f. / förekomma, såsom jag redan
påpekat, sporadiskt i bibelgotiskan. Dessutom torde dessa
inskrifter vara åtskilligt äldre än Wulfilas skriftspråk, för
vilket för övrigt sydgotiskan varit grundläggande. Härtill
kommer, att ortografiska och paleografiska omständigheter peka
på samband med östern och den grekiska kulturkretsen (gg
för %g liksom grek. γγ samt s-runans form m. m., se § 32).
Slutligen ha vi att särskilt beakta de högst egenartade
skiljemärkena mellan orden i inskriften n:r 1. Mig veterligt kan
man blott finna något fullt motsvarande i hetitiska
inskrifter, där såsom ordavdelningstecken fungera |( och )( 2. I
direkt förbindelse med hetiter ha givetvis germaner aldrig varit.
1 Ett fjärde benföremål med inskrift har visserligen påträffats. Det
inristade består emellertid här blott av en obegriplig blandning av runor och
klassiska (snarast grekiska) bokstäver (ett liggande E o. s. v.).
2 Jfr Cowley, The Hittites, 1920, s. 52 (det förra tecknet är säkert en
orddelare, det senare synes haft till uppgift att markera slutet av ett
ideogram).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
