Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III., Sigurd Agrell, Rökstenens chifferg-åtor 107
isterna varit 6 (dock varierande med 4) 1m Runans plats i
utharkraden är n:r 6. Att de forngermanska orden för ’gåva
och (giva’ även haft betydelsenyanserna ’offer’ och ’offra’, fram
går bl. a. av Havamal, str. 138, där gefinn óðni står i
betydelsen ’offrad åt Oden’.
Jag håller det vidare för möjligt, ehuru jag tills vidare
saknar mera bestämda hållpunkter för antagandet, att
^-runan, vars namn varit *daga3 med sannolik betydelse ’dag’ =
’dager, dagglans’, kan ha fått sin i jämförelse med grekiskt Δ
komplicerade form M med hänsyn till ett hos östgermanerna
brukat magiskt tecken, återgående på den främreasiatiska
skyddssymbolen. j>j<|, en förenklad bild av dubbelyxan, ljus- och
himmelsgudens emblem 2. — Törhända kan man även taga
under övervägande, huruvida icke purs-runan j>, sporadiskt [>
(redan på brakteater), kan gå tillbaka på en av östgermanerna
från främre orienten övertagen trekant3, som i den
föralfabetiska perioden använts såsom ett demonskrämmande tecken:
triangeln ingår som bekant i en hel serie av antidemoniska
1 Som bekant sammanhänger mycket i den kristna gudstjänstmystiken
med mithraismen. Det är då av intresse att konstatera, att just 6-talet
tydligt framträder i de medeltida kristna offerkärlens anordning: 6 kanter och
6 bokstäver (IHESUS!) på ciboriet; 6 utsprång med 6 bilder på kalken, 6
kolonner framför altaret, 6 ljus på detta vid stora högtider (se härom
Hildebrand, Sveriges medeltid, III, 1898—1903, s. 555 ff., 569 ff. och 650 ff.).
2 Alternativt kan dock dess prototyp vara att söka i ett östgermanskt
bomärke, som övertagits från den grekiska bokstaven i dess variant ς>Δ. Jfr
Agrell, Arkiv för nordisk filologi, XLIII, ny följd XXXIX, s. 106, n. 1 (med
hänvisning till Gardthausen, Griechische Pαlαeogrαphie, II, 1913, Tafel 1).
Snarast kan detta ha skett genom sarmatisk förmedling. Det finnes
nämligen bevarat ett sarmatiskt ägaremärke av denna form, jfr Rostovtzeff,
Iranierns and Greeks in South Russia, 1922, fig. 17 (s. 131). Samma bildsida
visar även sarmatiska ägaremärken, som påminna om ^-runan och ^-runan
(bland fynden från Untersiebenbrunnen), vidare magiska figurer, som även
uppträda t. ex. på det gotiska Kovelspjutet och andra germanska vapen.
Feists påstående, att sarmaterna skulle varit helt främmande för grekisk
kultur (Acta philologica Scandmavica, IV, 1929, s. 7), är felaktigt. Jfr Ebert,
Sildrussland im Altertnm, 1921, s. 339 ff., och Rostovtzeff, a. a., s. 139,
156, 167, 206 f., 208 (påpekar även starkt germanskt inflytande i Dnjeprdalen
i l:a årh. e. Kr.).
a Se avb. 23 a (s. 180) i RT (den magiska koppardosan från Sigtuna).
Denna teckenform förekommer även på Reidstadsristningen och på brakteater-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
