Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 K. Human. Vetenskapssamf:s i Lund Årsberättelse 1929—30
från orienten komna tecken (pentagrammet o. s. v.). En dylik
trekantig figur kan ha kallats för »thursruna» och därför av
runradsbildaren upptagits såsom tecken för ^-ljudet, varmed
dess namn begynt. Rörande eventuellt ursprung från ett
varianttecken av grekiskt #, jfr nedan (§ 34,2).
Antagandet av ett östgermanskt ursprung till runskriften
är sålunda långtifrån någon antikverad hypotes. Det förhåller
sig tvärtom så, att nästan samtliga tecken i den äldre
runraden otvunget kunna pä ett sinsemellan överensstämmande sätt
förklaras, om man söker runornas förebilder i det grekiska
alfabetet och vissa hos greker och orientaler brukade magiska
tecken. Blott i några få fall, där fonetiska skäl uppenbarligen
fordrat det (när det gällt tecken för ljud, som saknades i
grekiskan), har germanskriftens bildare behövt tillgripa sina insikter
i latinska alfabetet (såsom i fråga om f-, h~ och u-ljudet; grek.
v var = y och ov var för komplicerat*).
Otvivelaktigt behöver dock den av v. Friesen och Bugge
grundade teorien om runskriftens huvudsakligen grekiska
ursprung på åtskilliga punkter en något annan formulering. Allt
material, som kan tala för densamma (låt vara i en
delvis modifierad gestalt), är nog icke heller ännu sammanbragt.
Undersökningar av senhelleniska inskrifter i trakterna kring
Svarta havet torde ännu kunna ge åtskilligt nytt. Så synes
det mig, som om α-runan [^ mycket väl skulle kunna återgå
på en typ av grekiskt alpha, som ofta påträffas bland
kapital-typerna på bosporanska mynt: A. Härav kan via A en form
^ i anslutning till runtecknens allmänna (raka) typ ha uppstått.
34. För närvarande synas mig följande förklaringar av
runtecknens uppkomst i huvudsaklig anslutning till den
Bugge-Friesenska hypotesen vara de mest sannolika:
1. z*-runan pj, rΛ på Weserinskrifterna, går tillbaka på en
latinsk majuskelkursiv (v. Friesen).
2. j5-runan j> ([> på brakteater, Reidstadsristningen och
Sigtunadosan) kan, om den icke går tillbaka på ett
antidemo-niskt triangulärt magiskt tecken av främreasiatiskt ursprung,
1 Vad /’-runan beträffar, liknar den mest en latinsk majuskelkursiv men
kan dock möjligen gå tillbaka på ett grekiskt tecken, enär i senantik tid P
förekommer som variant till P = r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
