Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15. s-runan ^ (i Weserinskrifterna) och ^ etc. torde återgå
på grekiska sigmatecken: C (även <) och ^.
16. t-runan ^ återgår på grekiskt ^(variant f> v- Friesen).
17. b-runan f> återgår på grekiskt B (v. Friesen).
18. e-runan M (även f~j) återgår på grekiskt ΓΠ (min
hypotes *).
19. m-runan M återgår på grekisk majuskelkursiv )U( (v.
Friesen) eller på ett från den grekiska kapitälskriften
övertaget ägaremärke M (lättare att skära än M).
20. l-["runan återgår på grekisk majuskelkursiv^(v. Friesen).
21. ^-runan, Π på Kylverstenen, återgår på grekiskt
dub-bel-yáμμa ΠΓ (v. Friesen).
22. o-runan Λ återgår på grekisk majuskelkursiv Q (v.
Friesen).
23. d-runan M. återgår måhända på ett magiskt tecken
Þfd, jfr ovan § 33, såvida den icke är bildad i anslutning till
grekiskt o<] (min äldre hypotes *).
24./-runan Ψ återgår på latinsk majuskelkursiv f (v.Friesen).
Med hypotesen om ett grekiskt huvudursprung för den
äldre runraden stämmer särskilt väl den omständigheten, att
runradsbildaren — utan att något oundgängligt behov med
hänsyn till det fonetiska gärna kan ha förelegat — fixerat
tecknens antal till just 24, det i senantik talsymbolik så ofta
använda tal, som bildades av samtliga bokstäver i det grekiska
alfabetet, vars tecken magiskt kombinerats med dygnets 12+12
timmar, zodiakkretsens 12 solhus m. m. Det latinska alfabetet
uppvisar t. ex. icke olika tecken för i och j, för u och w, särskilt
tecken för qg etc. En germansk skrift med högst 20 typer
hade varit tillfredsställande för profanbruk. I dylikt ha aldrig
samtliga tecken i den äldre runraden behövt användas.
35. Vad slutligen den kelto-alpina hypotesen
beträffar, sådan den utvecklats av Marstränder och honom
närstående forskare, har jag här i anslutning till av mig redan
tidigare gjort påpekande (UR, s. 49) att framhålla, att min
utharkteori i och för sig mycket väl kunde förlikas även med
det väsentliga i en dylik åskådning. Ett till sitt huvudursprung
1 Jfr Agrell, Arkiv för nordisk filologi, XLIII, ny följd XXXIX, s. 104
f-och s. 106 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
