Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kelto-alpint bokstavsmaterial har i så fall av runradsbildaren
anordnats i enlighet med den grekiska bokstavsmagiens
mönster. Att vissa kelter varit väl förtrogna med grekiska
språket, veta vi av den senhelleniska litteraturen *. Starka skäl
synas emellertid tala mot den kelto-alpina alfabethypotesen.
I varje fall är den icke hållbar i det skick, den framlagts av
Marstränder 2, knappast heller i Hammarströms betydligt
redigare och bättre genomtänkta framställning 3. Det kan
visserligen se bestickande ut, att [^ (a) och |χ] (dental spirant) i ett
västligt norditaliskt alfabet synas väl svara mot
runtecknen [^ (a) och M (d). Men då i övrigt överensstämmelserna
varken äro genomgående eller ens betydande 4, kunna de
detaljer, som synas passa väl i stycket, bero på en tillfällighet.
Det ena av de nämnda tecknen kan mycket väl vara en
ombildning av en ganska liknande grekisk bokstavstyp A, det
andra kan vara hämtat från en magisk främreasiatisk
ljussymbol D^<] eller gå tillbaka på en grekisk variant till z/,
nämligen o<| (jfr ovan § 33 f.).
När jag emellertid ställer mig skeptisk till den extremt
kelto-alpina runteorien, beror det ingalunda därpå, att inga
som helst grunder skulle kunna andragas för, att även kelter
befunnit sig under mithraistiskt inflytande i senantik tid.
Tvärtom låter det leda sig i bevis, att en del kelter
sannolikt något tidigare än germanerna stiftat bekantskap med denna
från öster kommande mysteriekult 5. Tidigast ha de keltiska
1 Jfr t. ex. Lukianos, Hercules 4, rörande en kelt, som talat »korrekt
grekiska» (översatt citat i Norsk Tidsskrift for Sprogvidenskap, I, 1928.
s. 168).
2 Jfr härom kritiskt v. Friesen, Runorna i Sverige, 1928, s. 87 ff.
vSärskilt bör man beakta den fullständiga bristen på västgermanska runfyndr
tillhörande tiden före andra hälften av 400-talet. (Weserrunorna böra, såsom
jag ovan framhävt, anses äga ett tydligt östligt ursprung.)
3 Jfr Hammarström, Studier i nordisk filologi, XX, 1929, n:r 1, och
Feist, Acta philologica Scandinavia, IV, 1929, s. 1 ff. Bägge författarna
synas sakna all orientering i mina (något äldre) forskningsinlägg.
Hammarström bedömer t. ex. v. Friesens teorier som om ingen modifikation av
dennes ståndpunkt vore tänkbar.
4 Jfr Hammarströms slutexposé (a. a., s. 51).
5 Om det Pontiska rikets statsreligion jfr Cumont, Studia Pontica, II,
1906, s. 180 ff., 270 ff. och (om Trapezunt som mithraistiskt kultcentrum) 367 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
