Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTISTER
SOM JAG MÖTT
av ERNST ROLF
Min svaghet för kvinnan frestar mig
att börja med Glenn Ellyn, den ett par
och tjugu år gamla amerikanskan, vilken
väckte verklig sensation ute på
Cirkus. Hennes danser voro något alldeles
nytt för Stockholm — jag ser ännu den
begeistrade publiken för mig när hon
gjorde sitt »solfjädersnummer». Hon var
ett riktigt under av smidighet. Och det
var inte bara hennes dans man
beundrade ; hon var också en utomordentlig
skönhet med1 slank och ståtlig figur. Jag
hittade henne i London på Kit-Cat-Club,
där hon gjort stor succés. Hennes
karriär var ganska typiskt amerikansk. Hon
hade börjat med biograferna därhemma
i U. S. A., sedan avverkat
vaudevilleteat-rarna och så gjort sin entré i revyerna.
Ingen blir emellertid profet i sitt
fädernesland, som bekant, och Glenn Ellyn
insåg det. Hon insåg, att hon måste göra
lycka i Europa, innan hon kunde lägga
den amerikanska publiken — och de
amerikanska gagerna — för sina fötter.
Alltså reste hon i sällskap med sin mamma
till Europa. Mamma Ellyn var på sin
tid en känd Ziegfeld Follies-star under
namnet Ethel Wallace, så att Glenn hade
ju något att brås på. Hon — mamman —
hade bland mycket annat filmat hos
Essa-nay i Chicago — bolaget som upptäckt
flera av filmens största stjärnor: Chaplin,
Ben Tur pin, Francis Buschman, Gloria
Swanson och andra.
Nåväl, Glenn Ellyn gjorde succés i
Europa. På Wintergarten i Berlin, på
Scala, Kit-Cat-Club, Folies Bergére,
Han-sa. Hön var en pigg och käck yankeetös
av det allra bästa slaget, full av upptåg
och påhitt som ett barn.
Glenn Ellyn var ett av mina nummer
i 1927 års revy. Ett annat var Anette
Kellerman, simmerskan från Australien,
och hennes sällskap: mannen, mr James
Sullivan, som också var hennes
impressario, samt syster och svåger. Det
gällde ett bassängnummer, och det var inte
utan tvekan jag inlät mig på saken, ty
jag var en smula skeptisk mot bassänger,
alltsedan den där bassängen jag hade på
Oscarsteatern gick läck. Det visade sig
förresten att jag gjort ganska rätt i att
ställa mig tvivlande. När kvällen för
Kellerman-premiären, kom, var det stört
omöjligt att fylla bassängen. Den
läckte som ett såll, och Anette slapp
simma ... Nå, det gick bättre i
fortsättningen, som man kanske erinrar sig.
Om Anette Kellerman-Sullivan och
hennes man skulle man nog kunna
skriva sidor. De gjorde verkligen skäl för
beteckningen »international artists» och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
