Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när han kom dit, var en av de bästa
städer han sett. »Dansens Chaplin», som
man hittat på att kalla Reso, gillades som
bekant högt och rent härhemma som
överallt annorstädes. Det var bara Nalle
Halldén som enligt egen utsago inte.
kunde ’med honom riktigt.
»För han tar ju alla flickorna ifrån
mej», klagade Nalle.
Nalle Halldén ja... Han förtjänar
naturligtvis ett kapitel för sig, och det skall
han få i annat sammanhang.
Kommer Ni ihåg Tommy Long, han
som dansade elvafots-charlestone på
styl-tor, medan han spelade saxofon? Säkert.
Jag minns honom särskilt väl därför att
han en gång klarade mig ur en näpen
knipa.
Det var på det viset att premiären stod
för dörren men en hel massa dräkter
fattades ännu. På systugan, gnoddes det
för brinnande livet, men det såg trots
allt ut som om premiären helt ömkligt
skulle gå i stöpet. Det formligen skrek
i nerverna på mig. Men då kom Tommy
Long till undsättning. Han kastade sig
över tygerna, klippte i blixtrande fart
till dräkt efter dräkt — och klistrade ihop
hela klabbet. Han visade sig vara en
mästare i facket. Premiären kunde gå
av stapeln i laga ordning, och alla höjde
en väldig suck av lättnad. De klistrade
dräkterna fingo förstås sedan göras om;
men situationen var dock räddad.
I 1927 års revy hade jag en annan
engelsman vid namn Tim 0’Connqr. Han
hade kommit hit i den förutfattade
meningen att Stockholm var en stad, där
man kunde spara pengar. Han beslöt sig
för att leva riktigt sparsamt. Tim tog
för den skull in på ett litet ungkarlshotell
nere i Klara, där det nog var relativt
billigt, men heller inte alldeles förstklassigt.
Redan efter första natten på hotellet såg
Tim lite konstig ut. Han vred sig så
besynnerligt, nöp sig här och där och
ställde sig gärna med ryggen mot dörrposter
och annat skarpkantat... Slutligen
förmådde han inte längre lida i tysthet.
»Säj mej för Guds skull var jag kan
få tag i något som gör kål på alla odjur
jag fått på mej!» bad han.
Någon talade om för honom att det
fanns något som hette »Kammerjäger»
och som skulle kunna visa sig
välgörande. Tim störtade ögonblickligen till
närmaste apotek och slängde upp en
fempundsedel på disken.
»Kammerjäger!» beordrade han.
»Hur, mycket ?» undrade provisorn.
»För allt ihop!» skrek Tim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
