Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Provisorn såg litet fundersam ut, men
drog sig mot sina lådor. Sedan skakade
han på huvudet och kom tillbaka. Han
trodde förstås att han missuppfattat Tims
engelska.
»Jo», menade han, »för den här sedeln
skulle min herre få Kammerjäger
tillräckligt för att göra slut på all ohyra
i hela .stan.»
»Den har jag», sade Tim tvärt
Han gjorde sedan inga särskilda
ansträngningar att leva sparsamt i
Stockholm.
Det är lite svårt att hålla reda på den
kronologiska ordning, vari jag mött alla
de större eller mindre stjärnor jag haft
att göra med, så jag får väl ta dem i
den ordning jag kommer ihåg dem. Än
så länge håller jag mig emellertid till
1927, och då måste jag förstås säga
något om Nyota Inyoka, »prinsessan från
Österland», som kom till Sverige för att
dansa sitt hemlands tempeldanser». Ja,
det hette att Nyota var en indisk
prinsessa, och nog såg hon ut som en sådan.
Hon var också så grundligt hemma i
Indiens mytologi och historia som en
människa gärna kan vara. Pressen svalde
prinsessan hel och hållen med rökelse och
vegetarism och allt, och det gjorde
för-övrigt jag med till att börja med. En
vacker dag kom jag emellertid av en ren
händelse underfund med, att den sköna
indiska prinsessan inte hade sett mer av
Indien än jag. Hon var kvarteronska.
Men jag fick lov att hålla god min i
elakt spel lite till. Hon stod ju på mitt
program som indisk prinsessa, och det
skulle ha sett ganska konstigt ut, om jag
hastigt och lustigt reducerat henne till
rätt och slätt färgad danserska. Men den
respekt som t. o. m. jag hittills visat
»prinsessan» var det tvärt slut med. Första
gången jag fick tillfälle att visa det tror
jag var på Grand i Hälsingborg, där vi
gästade med 1927 års revy. Direktören
på Grand hade anordnat en stor supé för
hela ensemblen, och prinsessan var också
med. Det var sång och musik, och till
slut blev det Du gamla, du fria. Alla
reste sig genast, alla utom en. Den enda
var prinsessan, ehuru hon mycket väl
visste vad det var fråga om, då ilsknade
masen inom mig till. Jag högg tag i
»prinsessan», lyfte henne ur stolen och
ställde ned henne på golvet.
Där stod hon sedan helt vackert tills
musiken tystnat.
Och eftersom jag nu kommit att tala
om musik, kan det ju passa bra att jag
säger något om, hur den första svenska
& ^2 / y s /’ n c
ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
