- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
41

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

41

tornerets pris, och jag tror att. de alltid hemligt eller
öppet förvarade något tecken af sin utsedda dams färger,
en handske, en bandroa eller dylikt — ett mera skyddande
palladium än både sköld oeb hjelm."

Och i det den unge främlingen uttalade dessa ord,
upplyfte han sin hand, i hvilken någonting svart var
inneslutet.

Häpen föll Blendas blick på hennes hvita krage — den
svarta bandrosen, som sammanhållit den, var försvunnen,
bortblåst.

Rodnande och djupt förvirrad såg hon upp. Hon hade
ej ord för att fråga, men hon kände sig betagen af fruktan
alt hon, i sin okunnighet om verldens bruk, gått alltför
långt med den obekante. Var det missaktning som han
visade henne, ansåg han henne som en flicka, med hvilken
man kunde tillåta sig att leka? Hennes stolthet uppreste sig
root denna tanke . . . Ovillkorligt ville hon tala, men hon
var i stället nära att brista i tårar.

Med blickar af, man kunde säga, innerligt intresse
både främlingen så fullkomligt läst alla Blendas rörelser 1
hennes skiftande ansigtsuttryck, som om hon i ord biktat
sina tankar, och det var med en ton af både öm och djup
aktning som han yttrade:

ttVar lugn, min fröken — den person, som njutit den
ynnesten att under några minuter samtala med er, skall
icke visa sig denna godhet ovärdig. Vore han en vän, en
slägting, sä skulle han våga tillägga ett råd. Nu vore det
för djerft.*

uSäg dei ändå! Jag är ung, jag har aldrig varit ute
ffrr, vi äro ensamma — min mor och jag — och ni
menar mig säkert väl!"

"Efter ni tror det, så skall jag tillåta mig bevisa att
n! gissat rätt; men endast och allenast min högaktning och
mitt deltagande kunna ursäkta detta råd . . . Möt icke för
typenhjerligi den tjenstaktighet, de artigheter, som säkert

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free