- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
48

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

Trötta ocb olastiga kommo fruntimren nt fräta sitt

rum.

Det hördes ett slående och springande fram och åter
i alla dörrarr utom bos grefven, der allt var tyst.

Dä Blenaa gick öfver salsgolfvet, och sande sin sista
blick åt det rum, der hennes granne bodde, kun le hon ej
befria sig från en känsla af bedragen väntan, af . . hon
visste ej rätt hvad för slags obehag. ^

Men när hon kom ut, när hon fick se itfeni „u lugna
och vackra morgonen och sjelfva det märvärdlga
ångfartyget, på hvilket hon skulle göra den stora färden, fingo
hennes tankar en helt annan riktning, och snart
undergingo de en ännu större förvandling, då bon med
skilsmessan från riksdagsman ännu en gång skiljdes från det
gamla kära hemmet: det var ju så godt som att ånyo taga
jførväl af faderns graf, blomsterqvarteret, dufvorna, lama
Britta och klaveret, det kära klaveret! O, skulle hon
någonsin mer sjunga sången om "riddar Egbert
Mon-tabor!"

Då maschinen sattes i gång och fartyget lade ut, var
det för Blenda fåfängt att återhålla sina tårar.

Stående bredvid sin mor, hvars nyfikna, yrvakna
blickar riktades på allting, riktade hon sina tillbaka på den
strand, från hvilken hon aflägsnade sig. Och se — hastigt
träflfode de ett föremål, hvars åsyn öfverhöljde hennes
ansigte med purpur, medan ett ljuft ocb intagande
småleende förskönade hennes vackra läppar.

Det var främlingen, med hvilken hon föregående dagen
sammanträffat.

Han stod något afsides för sig sjelf, ocb då ban märkte
att han fästat hennes uppmärksamhet, aftog han hatten
och bugade sig med ett uttryck af aktningsfull
bekantskap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free