- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
52

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sooi hon ej: kunde förtära, anda måste liqvideras: OcksS
vädjade bon till alla kända makter, om det ej var det mest.
himmelsskriande ocb oanständiga prejeri i verlden att låta.
foik betala för hvad de icke erhållit. Endast en ganskfr
ofullkomlig tröst låg i den tanken, att hon följande dagen*
skulle bjuda till att äta för två.

Blenda, som visserligen äfven mådde något il|a, var
likväl icke så förlorad: hon kunde både ata och läsa, och
gjorde sig nu på förband hemmastadd med allt det sköna
och underfulla, som bon skulle få se.

Hon< var kanske i synnerhet förtjust öfver lyckan att
icke behöfva synas alltför okunnig och att kunna h^jda de
utbrott af plötslig förundran eller hänryckning, åt kväka
hon utan. fråga skulle hafva öfverlemnat sig, em icke den
obekante "riddaren med slutna hjelmen" eller "riddaren: af
svarfø rosen", såsom hon också fann nöje i att nämna
honom, förutsett och förekommit allt..

På eftermiddagen greps bon likväl af längtan att se
det vida, upprörda elementet, och som hon kände sig
kunna stå på fötterna, gick hon upp på egen hand, medan
mamma sof.

Ensamt fruntimmer bland ett halft dussin herrar, fann
hon sig litet besvärad och äfven litet orolig; men då hon
föreställde sig att det skulle se löjligt ut, om bon genast
sprunge tillbaka, tog hon plats på en af de gröna sofforna,
och sedan hon kastat en djup och intresserad blick Öfver
Wenerns långsträckta, svallande yta, vågade hon en annan
öfver däcket ocb passagerarna.

Granskningen af de sednare lugnade henne, ty alla
sex herrarna hade detta utseende af trädaktig stadga,
hvilket bättre än ord annonserar att i. sådant grannskap all
fara försvinner.

Två af dem höllo på att tillsammans sofva en duett,
hvilken likväl stundom gick öfver till trio, när bunden, son

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free