- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
54

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54

Den ånge militären, som visste sig se tiRricktigt br»
ocb martialisk ut för att sjelf kunna göra det behagligasto
intryck, tvifiade icke en sekund, sedan ban sett denna
rodnad, denna förlägna tystnad — ty för ögonblicket var
Blenda fullkomligt svarslös — att den lilla fortrollande
landt-fröken blifvit dödligt betagen i honom; och för att visa
sin tacksamhet för denna ufortune% som kom ännu mer
brldstörtande än de hvarvid han var van, och hvilken
dessutom lofvade honom ett oskattbart nöje under resan,
ar-tog ban genast en ton, som pl ett behändigt sätt para*
de en viss pällugen förtrolighet med den mest
insinuerande artighet.

"Så bär under resor, fröken von Kuhfen, är det ja
icke blott tillåtet, utan ett häfdvunnet bruk, att en smula
rubba på etiketten . . . tillåt mig således först att presentera
mig sjelf — löjtnant S.*, alltid till er tjenst — och
dernäst att underråtta er det jag redan i går inhämtade der*
intressanta ocb lyckliggörande vissbeten att jag skulle
komma att resa i sällskap med en af de skönaste bland de
sköna.u

Vår hjeltinna tog för afgjordt att det obesvärade sätt,,
hvarpå hennes nya bekantskap uttryckte sig, hörde till god
ton, och fonn det äfven ganska angenämt, ehuru det långt
ifrån icke hade samma behag för henne som det hennes
hemlighetsfulle riddare uppenbarat; och utan att det föll
henne in att hon redan här var vid ett af de tillfällen, för
hvilka ban varnat henne, svarade bon så frimo igt som
bon trodde det anstå en belefvad fröken, hvilken skulle
göra sig löjlig genom att visa landtlig blyghet:

"Nå, om det hör till resornas förmån au lägga bort all
etikett, så bar jag ingenting deremot. Låt oss då genast
göra böljan!"

Löjtnanten betraktade icke utan förvåning sin nya
eröfring. ’Det här", tänkte ban, "kau dä verkligen kallas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free