- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
57

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

57

"Ja, vid det att dörren öppnades och en person — med
.den klaraste olivgula by och ett något grinmuiet, men
för-nämt utseende — sade till mig: ’Ursäkta, jag gick miste.’
Jag begrep det mycket väl, ehuru det till Mitten var
brå-kadt på ryska/’

u;så ja", menade Blenda, "det må nu vara den ryske
prinsen eller ej, så gör det oss ingenting."

"Ingenting — nå, du begriper då aldrig något . . .
men låt oss afvakta morgondagen!"

Men med morgondagen försvunno tyvärr alla mystiska
blöjor.

Kaptenen, som nu ändtligen begrep om hvilka
personer frågan var, upplyste förhållandet — den ryske prinsen
förvandlade sig i en gammal finsk militär, som återvände
ftån badet vid Gustafsberg, och de stolta brittiske
ädlingarne, såsom man vet, den ene 1 mekanikus och den andre
i en bryggeriföreståndare.

Stöten gick vår romantiska fru rakt till hjertat.

Detta var då alltför mycken otur -att börja med!
Grefven förlorade man redan 4 Wennersborg9 de engelske
lorderna fingo icke ens behålla sina titlar, och af den ryske
prinsen fans ej qvar ens så mycket som hans nationalitet.

Således fyra nästan så godt som säkra utsigter
förlorade ! Ty hade grefven förblifvit längre i Blendas sällskap,
eller hade de andra verkligen varit hvad man ansett dem
för, så skulle det icke ha lidit ringaste tvifvel att ju något
blifvit af.

Bet uppseende, som Blenda väckte, var ju mer än
tydligt: det bestyrktes tillräckligt af de på ångbåten varande
unga männens trägna uppmärksamhet.

I delta hade fru Emerentia rätt.

Det fans fyra s. k. lejon om bord. I spetsen stod
löjtnanten, som redan kallade sig gammal bekant. Dernäst
kom en ung baron, hvilken påstod sig vara slägt med en
sådan mängd familjer i hufvudstaden , att om Rennes nåd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free