Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Hon kunde också icke begripa att deruti var något
ondt, och i sin oskyldiga okunnighet skulle hon utan tvifvel
bafva ådragit sig de andra fruntimrens skarpa
anmärkningar för friheten i sitt sätt att vara, derest icke kaptenen
— som verkligen fattat en faderlig välvilja för den unga
flickan, hvilken han flann alltför illa bevakad af modern,
deri han i tankarna kallade en (Jo Ha — en gång förrådt en
viss liten hemlighet, som han lofvat förtiga.
Det var en afton vid Berg. Blenda, omgifven af alla
sioa herrar, som ville ledsaga henne i tand, visade för
första gången en liten grad af otålighet öfver kaptenens
förmynderskap, då ban tillrådde henne att invänta sin
vanliga ledsagare. "Herr Ramsberg" — detta var namnet på
den gamle herre, som kaptenen valt till Blendas hedersvakt
- "berr Ramsberg", sade ban, "har straxt slutat sitt
spelparti och kommer då upp!"
"För min del", yttrade flru Emerentia, "sitter jag likså
gerna qvar bär, der jag ser lika bra!"
Saken var att hon hade sin hjertans lust af att se de
mörka miner, som vid dylikt tal tecknade sig på herrarnes
anleten.
Emellertid måste ett beslut tagas.
Sällskapet steg i land, och Blenda blef qvar för att
komma efter, när spelpartiet slutades.
Det var likväl med en blick af obeskriflig saknad som
bon med ögonen följ<*e de försvinnande. Under hemlig
glädje märkte hon dock snart att hennes kavaljerer
oupphörligt stannade på vägen och läto alla andra passera förbi.
Då — medan modern sprang ner i hytten för att
hemta något — nalkades kaptenen vår unga fröken, hvilken
likväl icke mötte honom med samma glada, behagliga
leende som vanligt.
"Jag märker att fröken finner mig vara en riktig björn,
men jag bedyrar att jag menar väl. Alla dessa fjäskar äro
på intet sätt passande ott ha i så beständigt släp t*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
