- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
67

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

67

tom kände några krtmpor, gemenligen stegrades till ytter»
ligbet. Men det märkliga härvid var, att hon midt i farten
tf sitt gräUsvall kunde bryta af och kasta om, så snart
hon trodde det föremål, som Ivan utsett åt sig, vara
angripet Drån annat håll.

Hennes èmmaste känslor innefattades i dessa tre
huf-vudstycken: hon atø*dade sin äldsta son, var den andra
tøertligt tillgifven) men höll sig på defensiven med sonhtK
strun, ehuru hon sjelf utsett henne till en af sina söner —
det var Johans egen skull att det blef Patrik som fiek i
Un rörelse den vackra Henriettes 50,000 riksdaler banko.

"Kanske mamma vill sofva lite? Det kunde nog behifr
vas!" dristade sonen att ödmjukt afbryta tystnaden.

"Jag sofver väl du, när jag blir sömnig! Jag hade
god ro i natt som var — ty det här anfallet kom först på
morgonen . . . Men jag tänkte på syster rotn* Dn är
hilla dig dernere du* min snälle Patrik: jag vill icke att
hon skall råka på vlliostråt, stackarn* som jag sjelf ridt att
komma bit."

"Och jag försummar icke kommissionen, mamma, jftr
på det) Arma fruntimmer, de blefve väl icke lite illa vid,
om de, som förmodligen ingen själ på hela ångbåten
tagit notis om, icke heller nu vid ankomsten finge se ett
vänligt ansigte. Men jag skall trösta dem jag med den
försäkran att de ha goda kusiner här!"

"Kanhända du ändå har svårt att komma ifrån dina
göromål?0 invände Henriette. ’1 det ftllet skulle kanske

jag • •

"Åh nej, min sonhustru, gör dig icke det stora
besväret—det blir bättre att du, såsom du nyss erbjöd dig,
håller mig sällskap tills Patrik kommer Igen."

"Som mamma befaller!"

Men di mannen gick, följde hustrun honom — troligt*
vis af artighet —ut 1 sälen* der det i ett förtroligt mellan»
fjrra-ögon hette:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free