- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
71

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ti

Jag att hon vfll duscha mig, hon också . . . Klra
bjertan-des, go’ vänner, pipen ] så der mycket i gamla
Westergötland — det Ir riktigt en All vana!"

"Klra barn" hviskade fru Emerentia sin dotter i örat,
"var icke tafott och barnslig — tant tycker om kurage!
Du var icke så borttappad på vägen."

"Jag ber om förlåtelse . . ." framstammade Blenda,
i det hon med något bemödande upplyfte sina milda ögon
på tant Regine Sofles bederliga, men skarpa anletsdrag.

"Litet fel är snart förlåtet! Men var icke gråtmild, om
du Till stå väl hos mig — nå, se så ]a, nu är allt bra!"
Och dén värda frun behagade att med sin egen
snusnäsduk afiorka tårarna på Blendas kinder och derefter att med
stort välbehag betrakta flickans älskliga ansigte.

Under detta slags revy höll flru v. Kflhlen sina ögon
stadigt riktade på systern: hon darrade af bäfvan att den,
af hvilken deras Öde till så stor del berodde, icke skulle
blifva nöjd. Men hon lugnade sig fullkomligt, då bon hör*
de följande:

"Ser man på — vår Herre bar ingen skam: frisk,
välskapad och fager som ett nyutslaget blomster ... Nå,
vänd dig om nu, så skall jag visa dig din kusin Henriette,
min sonhustru!"

Vid dessa ord flyttade sig lärftskramhandlandens
förnäma fru långsamt från sin plats vid fönstret och nalkades
med ett utseende af nedlåtenhet först fru v. Kuhlen, för
hvilkien hon gjorde en böflig, men kall nigning, och
derefter Blenda, den hon räckte ett par fingerspetsar, i det
ban småleende sade:

"Välkommen till Stockholm, min lilla vän! Jag
rekommenderar mig sjelf som kund till den snälla sömmerskan,
ty jag bar en bel hop saker att låta sy."

Men nu skulle man ha sett hvilka ögon svärmodem
satte på den styfva svärdottern!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free