- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
106

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

"Ack, min gud, bon frågarr det der med en lon, son

om jag begått en dödssynd !" svarade Henriette, och föH
åter i ett af sina högljudda skratt.

Vid detta gyckel, mera sårande genom tonen Sn
orden, rullade blodet i varma vågor från Blendas hjerta til!
hennes kinder, hvars mjella sammet de öfvergöto med en
s arkare purpur än sjelfva kaktusblommans. De milda
själfulla ögonen antogo ett uttryck af stolt köld; och
beberr-skad af en känsla för henne främmande, nemligen barmens,
svarade hon Henriette dessa ord, som denna sedermera
med icke mindre förtrytelse erinrade sig:

"Jag vet icke, om det är en dödssynd att göra en
stackars oerfbren flicka som jag till föremål för åtlöje, men
det vet jag, att jag icke är sä enfrldig att jag genom
stillatigande samtycker att tjena till ett sådant!"

Vid detta yttrande af hennes englafromma Blenda,
trodde sig fru Emerentia sjelf färdig att dö af hjertsprång:

förhäpnad blef hon. Hennes enda rediga tanke var
denna: "Hvad skall syster säga?"

Lyckligtvis behöfde hon icke länge sväfva i okunnighet
bärom.

"Nej, hör på barnetI" svarade tant Regine Sofie
skrattande och klippande med ögonen, ett säkert tecken till
belåtenhet. "Minsann kan icke hon försvara sig sjelf — det
gör du rätt 1, min lillal Stå på dig, du, mot Henriette, när
bon sätter dig i trångmål !"

"Jag visste icke" yttrade unga frun med en stor geste
på hufvudet, "att landsortsdamerna voro så tyckmyckna —
men jag skall väl akta mig en annan gång att skämta med
fröken!"

"Du må gerna skämta huru mycket som lielst", återtog
Blenda, som nu hastigt och med en vänlig rörelse räckte
banden ål Henriette, "men skratta icke at mig — ty det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free