- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
119

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119

efter barnet icke var inne — fann jag för godt att tysta
munnen på nådig frun genom att låta benne förstå att
det såg misstänkt ut att bon så mycket intresserade sig
för kammarjunkaren. Hon sväljde sina piller, och teg.

Jag Sr ledsen, käre son, att du ej kan komma hem
före slutet af november, ty jag är riktigt i bryderi öf\er
att icke kunna nog vakta den skatt, som jag ärnar dig.
Jag ser grant att hvarken kainrnaijunkaren eller någon
annan har del i hjertat, men så barn bon är, kunde det
väl ändå bända att hon slutligen tappade det till någon
af de sökande.

Det var en bel svärm ungherrar, må du veta, omkring
henne på resan. Se’n ha de sprungit ner dörrarna för
mig och skickat biljetter, som jag svarat på, så att nu är
jag då ifrån dem. Men en — det var en hygglig
bandels-expedit — har ordentligt friat, och till min stora undran
(ty den saken måste jag meddela både åt barnet och syster
min) var ingendera för partiet: jag kunde aldrig tro annat
än att Emerentia, så färdig bon är med planer, skulle
nappa på första krok, men tänk, bon var fullkomligt likgiltig,
och så fick ban formligt nej, hvilket jag klart såg lika
mycket förtröt som smärtade honom.

Jag tror icke att den lilla just är behagsjuk på något
sätt, men hon är glad och barnslig och pratar gerna med
herrarna, hvilket hon också sjelf tillstår.

Om jag endast finge ge henne en liten, liten vink om
det jag önskar! Men jag vet nog hvad du skall invända,
då du ej sett henne. Å andra sidan kan jag icke hålla
henne innesluten tills du kommer hem; och flyger hjertat
sin kos, så är det förbi med bela glädjen, ehuru, förstås,
bon alltid med ödmjukt sinne skall ta emot ett anbud, hvars
stora förmån hvarken bon eller modern ens kunnat
drömma om.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free