- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
122

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

Hon bann blott så långt, att bon såg — ocb det sig
bon ganska tydligt — hvarenda nydubbad kastad ur
sadeln; men nu nöp henne tant Regine Sofie för andra
gången i armen, och det — o, ve — just dä den okände,
som hade en svart ros målad på skölden, efter sin lysande
seger ärnade upplyfta visiret En lycka i olyckan var dock
att hennes goda ögon, oaktadt afståndet, tilläto henne att
läsa sköldens devis: Ett ögonblick, en evighet! Och
derföre, om hon ock gick i luften, såsom tant sade, gick
hon dock villigt, ty hon bar en öfversvinnlig sällhet inom
sig.

Af hvad den betagne kammaijunkaren sade henne under
-hemvägen — och det var sannerligen en hel hop — hörde
hon ingenting. Hon smålog dock så behagligt, att han
var öfvertygad att hon hört allt; och hennes okonstlade
försäkran vid aftfeedstagandet, att hon hade honom att
tacka för det största nöje hon känt i bela sitt lif, tycktes
honom vara en riklig ersättning för den ojemföiiiga pina,
^om han utstått af fru Emerentia, hvilken icke tröttnat att
fråga efter allt h\ad bon både såg ocb icke såg.’

Under 9lika omständigheter kunde naturligtvis
ban-delsexpeditens anbud icke väcka någon uppmärksamhet,
åtminstone ingen intresserad.

Fru Emerentia tyckte det till och med vara underligt,
.aU visst folk Jiade så mycken inbilskhet, att de kunde tro
det en flicka, som blott behöfde sträcka ut sitt finger för
att draga in ett belt notvarp med förnäma tillbedjare,
skulle vilja gå ett par år, kanske än längre, och vänta pä
en så måttlig eller, rättare, obetydlig lycka.

För sin syster vai hon dock alltför klok att uttrycka
sig på det viset.

För henne hette det: att som Blenda var så ung och
dessutom ej visat tycke för någon, vore det bäst att se
.tiden an — ett tänkesätt, som man vet högeligen gillades
,af -tant Regine Sofie.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free