Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
att skrika och klàjppà händerna^ tills Henriette tör sin del
förklarade att hon nödgades gå ut, om hon underkastades
att vidare bevittna dylika galna och tillgjorda utbrott.
"Ack, låt henne vara — bon Sr gudoifllig, höb Sr på
min ära bittre än bela spektaklet!" hviskade kammåijanka.
ren, soni af Henriette fått en vink om hvar hon (Hem
riette) kunde träffta.
När denha vink gafs, var emellertid Henriette okunnig
om den bjudning, som Patrik gjort sin moster och
systerdotter.
"Jaså* hon är gudomlig?" Svarade den sårade unga
frun försmädligt.
"Ja, i den menfog jag förstår."
"Och som äfven jag förstår i Jag just beundràr herr
kammarjunkarens smak, och skattar mig sjelf lycklig att ha
beredt tillfället till ett så utsökt nöje!"
En blick, som titte vara förebrående, mötte nu Henri*
ettes gnistrande öga.
Men Henriette var onådig — hon spelade den stolta
föraktfulla — och vände hela sin yttre uppmärksamhet från
föremålet för sina tankar . . * .
’*Du ser så fnurrig ut, min söta vänl" hviskade den
äkta mannen åt sin hälft, då de gingo ut. "Du har visst
åter för trånga skor?*’ (Det var en gång för alla vanligt
att, då Henriettes lynne var i olag, utan att hon dertill
kunde uppge något skäl, bon alltid brukade skylla det på
sina skor, som klämde henne.)
Men denna gång åtnöjde bon sig icke blott med att
kasta skulden på de stackars oskyldiga skorna — hon
sva-råde sin ännu oskyldigare man:
"Visst tränga de, del får jag minsann nog erfara, och
för den pinan har jag att tacka den, som beständigt ktiper
så dumt!"
"Kära du ..."
"Aj aj i"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
