- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
131

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

131

"Nåväl — den jag firnar tiU din make
"Den tant ärnar till min make?"

. acb sam är dig värdig mer än nlgon . . . .*
Den stolta modern gjorde bär åter ett litet uppehåH,
för att gifva så mycket mer vigt åt slutorden.
. . "är?tt stammade Blenda.
. . "min son Johan!"

"Ku . . ku . . kusin Johan?" upprepade den unga
flickan med en så släpande och häpen ton, att tant Regine
Sofie med en uppmuntrande blick ansåg sig böra tillägga:
"Sansa dig, mitt gryn! Jag inser ganska väl att du ej
kan vara annat än oberedd på en så oväntad lycka; men,
ser du, du har vunnit mitt hjerta, och derföre har jag
rekommenderat dig till hustru åt min mest älskade son, en
man, kära du, som kunde få tre flickor för hvart finger,
arftagerskor, så många ban ville, ty du må tro att det är
karl hela dagen — oss emellan sagdt höll Henriette på att
mista förståndet för det hon icke fick honom i stället för
Patrik . . . Men så kom då tilt dig en gåftg, barn . . du
kan tro att det är rena sanningen !u

"Alen . . men . . herre gud, ban har ju icke sett mig
.. och . .

"Kors, du har ett besynnerligt sätt att uttrycka din
tacksamhet, och icke heller ser du ut så som jag hade hoppats
att du skulle göra, när jag lät dig förstå att jag kanske
kunde blifva en verklig mor för dig. Men jag vill tro att
det är blygsamhet och kanske litet misstro till bela saken
som förvirrar dig?"

Blenda ville försöka att svara, att bestrida denna
vill-fereLe, men fåfängt!

"Vet, att jag skrifvit till Johan och ömt lagt dig på hans
hjerta. Jag har sagt honom — ja, barn, det bar jag
verkligen gjort — att jag skulle känna mig mycket lycklig, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free