- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
200

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200

ögon; och när ljus kom upp och hon, afskakande de
öfverdrifna och lysande tankar hvarmed bon kommit, såg sig
om, fann hon denna lilla sängkammare så väl ombonad,
så lugn ocb beqväm med dess gamla möbler, att hon,
be-straffande sina fordna dårskaper, inom sig sade:

"För tre dagar sedan skulle jag hafva ansett denna
tillflykt för den högsta at all lycka, och om den, som
in-tresserar sig för mig, valt den framför alla andra, så är
det derföre att han utan tvifvel insett nyttan af att jag
nu arbetar för mitt uppehälle. Och jag tror verkligen att
det högmod, som jag känt sedan i går, var på väg att.
skada mig.".............

Denna första afton, dä Blenda inträdde i sin
tjenstgöring, tillbragtes för det mesta under samiaL

Den gamla damen meddelade sin "lectrise", alt sora
hon älskade omvexling, skulle de icke hålla sig blott till
den nya skön-litteraturen, utan äfven genomgå en kurs i
historien och andra bildande ämnen, som kunde ge dem
anledning att tala öfver hvad de läste.

"Ty jag, en gammal gumma", sade den blida
matro-nan, "som nutnera icke är ute i verlden, men i fordna
dagar varit det, är mycket road att språka. Dernäst är jag
kär i musik ocb skall låta stämma upp mitt gamla piano
derute, så får den lilla fröken försöka det."

"Ack", sade Blenda, med tanken på sitt sista försök
i musikväg, "jag kan sa lite i"
"Men fröken har kanske röst?"
"Åh ja, jag tror att jag har det — åtminstone har jag
trott så."

Och nu hjelpte det ej: den goda damen ville sjelf
dömma. Och hon skrattade ej åt Biendas sång; tvertom sade
hon (och dervid nickade hon så godt åt den något
upprörda flickan):

"Åh, den d^r rösten blir ju förträfflig under en god

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free