Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
w
"Ni r
"Hon fick afslag — ocb derefter skickade jag Patrik
dit för att öfvertula dem . . . förgäfves!"
"Men hvarför di?"
"Hvarföre — det vore artigare att förskona dig för
sanningen! Men jag kan icke dö|ja den."
"Så mycket bättre!"
"Eller sämre — de vilja pi intet villkor gdra din
bekantskap."
"Verkligen r
"Verkligen!"
"Men hvad frakta de? Tro de att jag vill tröga mig
på det stackars barnet?"
"Det ser så ut . . jag menar: det ser ut som em de
trodde så. Visst är emellertid att de önska få vara i fred
för alla inviter från oss, bvilka de anse härleda sig från
dig — och deruti åtminstone ha de rätt."
"Nå, så skola de få sin vilja fram!" svarade den unge
mannen, ej med tonen af en snarsticken älskare, utan med
tonen hos en förnvftig man, som öfverger en
barnslighet, hvilken någon tid sysselsatt honom. "Låt oss icke
vidare tala om dem 1"
Henriette triumferade. Hon önskade ej bättre, och det
kostade henne ingenting att glömma, det tvenne så obe*
tyégga varelser som fru v. Kublen och hennes dotter
funnos till i verlden.
På länge hade ej Henriette varit så älskvärd som
denna dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
