Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
"Ah nej", inföll Patrik skrattande, "det är icke vardt
att jag begynner förrän på nyåret, när vi komma hem.
Men bered dig då, "stampan lilla", att dansa eller min
pipa!"
Vid detta uttryck, som eljest var unga fruns
för-skräckligaste prevention, behagade bon denna gång icke
ens att rynka näsan, utan svarade glädtigt:
"Det har jag ingenting emot, notabene sedan jag först
dansat mig trött eller en annan musik — jag lofVar dig
att alltid få föra kommandot, när jag hvilar mig!"
"Jo, hon är god den der . . . Men hör på, följer du
med Johan, så taga vi oss en täckvagn tillsammans?"
Henriettes hjerta började klappa med förtviflad
häftighet — i en täckvagn skulle Patrik utan tvifvel sofva hela
vägen. Hon tordes emellertid icke säga ett ord.
"Nå, Henriette, öfvertalar du icke din herr svåger att
göra sällskap!"
"Dertill behöfs intet öfvertalande!" svarade han. "Hvad
nöje har jag, ensam ungkarl, här hemma öfver julen? Vi
ba numera icke mamma som gläder oss med sin
närvaro."
"Topp, du kommer då med?"
"Bestämdt!"
"Det var satans så hederligt! Nå, vi skola roa oss
dugtigt ... Tag bara icke med dig för många askar,
Henriette!*’ Och efter dessa ord gick Patrik att rangera ett
spelhord för de andra herrarna..........
"Jag vet icke", sade Henriette halfhögt, i det hon lyfte
en beslöjad blick mot sin svåger, "jag vet icke om det är
sant som det säges, att Paris är artighetens egentliga skola,
men nog ser det så ut."
Huru så?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
