- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
217

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

217

lagom försteg, kom ban Blenda helt nära och bjöd henne
armen, likväl utan alt säga ett enda ord.

Överrumplad och lycksalig, men ända förvånad öfver
att grefven uppenbarade sig på delta tysta sätt, ansåg bon
det vara opassande au förolämpa bonum genom ett afslag
eller en fråga. Hon lade således sin arm i hans ocb
stammade blott:

"Hvad det var längesedan jag såg er!"

"Himmelska engel, om jag kunnat ana att ert hjerta
ändtligen blifvit rördt af tnin smärta, hade ni ock
länge-sedan sett mig vid era fötter — men jag var
himinels-vidt skild från den saliga drömmen om en så oväntad
sällhet. Likväl kunde jag ej längre styra min längtan. Jag
bar sökt era spår öfverallt, och först i afton har jag
lyckats hitta er."

I böljan hade förskräckelsen förstummat Blenda, men
nu stötte hon med afsky och fasa ifrån sig den person,
hvars arm hon frivilligt tagit.

"Lemna mig, lemna mig genast, herr kammaijunkare!
Det är rätt dåligt att så spionera pä en ensam siackars
flicka . . . Ser ni icke dessutom alt jag har beskydd!"

"Men, min lilla gudomliga, hvarför göra så mycket
väsen nu, när jag emottagit ett så förtjusande prof på ert
verkliga tänkesätt?"

"Nå, min gud, så ytterligt oblyg och enfaldig ni är!"

"Huru?"

"Men ni låtsade bara tro att jag kände igen er.
Kammaijunkaren är en högst afskyvärd menniska!"

Ma ja, jag går in på att vara allt hvad ni behagar,
blott ni vill visa någon smula rättvisa! Om ni kan taga
den ene tillbedjarens arm, må ni icke förundra er att
den andre gör sig samma förhoppning."

"Vaktmästare," ropade Blenda med sväfvande röst,
"lys på den der herrn, så få vi se hur en riktigt nedrig
menniska ser ut . . . Ah, om jag hade krafter som jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free