Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
"Jag är dessutom ej nog inbilsk aU förmoda
detrøät-paiien skulle ha ersatt dagsljuset, och hvad som händt
bevisade äfven att jag blifvit ganska strängt strafflid, om
jag v agat förlita mig på en dylik inbilskhet."
Detta sista sades i en ton, som uppenbart röjde den
svartsjuke älskarens djupa förtrytelse öfver att, om blott för
några sekunder, ha blifvit förvexlad med en annan.
Språket var begripligt för Blenda, men det kunde ej
ersätta henne den smärta, som bon erfor vid att ba
ädra-git sig sin beskyddares missnöje — och ändå gjorde detta
missnöje henne lycklig.
Hon teg således.
"Min uppriktighet bar sårat er — var det ej det jag
gissade!"
"Nej nej, tnen jag är ledsen för det ni har skäl att
klandra mig. Jag borde icke alls hafVa tänkt på ... på
min kusin Jean."
"Det förebrår jag er icke", återtog han glädtigt:
"endast det att . . ."
". . att?"
". . ni ej bättre kände igen honom !,v
"Och ändå, tro mig, var äfven det på visst sätt
ursäktligt."
Älskaren inskränkte sitt svar till ett tviflande, något
utdraget "hm!"
"Hör på — i detsamma jag händelsevis yttrade ull
mig sjelf: ’jag vill påminna mig att kusin Jean sade:
först om ett par veckor få vi återse hvarandra;
nå, dessa veckor äro nu förflutna, och ban kan komma i
öfvermorgon, ja kanske i morgon, eller kanske redan i
aft . . Jag vet icke hvad jag vidare kommit att tänka,
ty det var just då som jag blef afbruten och fick se liksom
ett lefvande svar på min förmodan framkomma i
skepnaden af en artigt framsträckt arm . . Tycker ni ännu att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
