- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
255

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

255

"Låt mig slita sönder den olyckliga strnnten, mitt
hjerta, lit mig genast kasta den på elden, ty det är ßr
den trasan som du blifvit tie resor sämre än du var!*

Lyckligtvis påhittade den förtviflade fru Emerentia ett
flundre förtvifladt medel.

Hon ihågkom eau-de-colognes-flaskan och
vattenka-raflfen. Och med tillhjelp af det ena och det andra kände
sig Blenda snart någorlunda återställd.

Småleende försäkrade bon, att ehuru hon icke trodde
sig orka att vara uppe — hvilket visst var ett rättvist
straff af Gud för det hon så gerna velat spegla sig — så
kunde de ändå ha rätt roligt.

"Roligt nu — det vet jag visst I"

"Åh jo . . mamma pratar, och jag hör på I"

"Kan du bara dricka té, du lilla, så vill jag ändå ge
mig tillfreds?"

"Ja ja, en liten tår — skulle jag icke på sjelfva
julaftonen dricka té med mamma!"

"Din stackare, slut då ihop ögonen och hvila dig en
smula, medan jag går ut och tar in det! Jag vill icke be
madam springa ifrån, ty då skulle bon genast skylla på
det, ifall gröten blefve vidbränd."

"Gå, söta mamma!"

Blenda tog en vårdslös ocb beqväm ställning, lydde
mammas råd och tillslöt ögonen.

Om den betagne unge baronen nu fått se henne, skulle
atan tvifvel hans vackra beslut, att lemna i fred ett visst
bus på Riddargatan, lidit något afbräck.

Det var väl endast mot det grofva röda och svarta
bom-basinet på en tarflig furusoflh som den sköna flickan
hvilade, men i ljusskenet draperade sig ändå de mjuka
vågorna af hennes hvita klädning effektfullt mot den mörka
grun-den; ocb hennes vackra fot, i den perlbroderade toffeln,
framstack från en sky af spetsar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free