- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
268

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

268

Kusin Jean var icke blott en mästare på piano: ban
hade äfven en förträfflig röst som tjuste Blenda. Och
Blenda sjöng också förstås, ej om riddar Egbert Montabor —
det var något som afhöll henne flrån denna hennes gamla
älsklingssång — utan några små täcka folkvisor från
hennes hembygd, hvilka åter hänryckte hennes tillbedjare.

Slutligen hade man den mest poetiska hemfärd i
månskenet.

Och just under det fru Emerentia i sitt sinne upptog
den första tanken på hvad salig Regine Sofie med sina
stränga grundsatser skulle hafva sagt, om allt detta
passerat i hennes tid, lutade sig kusin Jean, som satt midt emot
Blenda, intill henne och hviskade:

"Påminner ni er den svarta bandrosen?"

Blenda spratt till vid detta minne — det var alltför
ljuft att glömmas.

". . som ni tog ifrån den stackars borgfröken? Jo,
jag tror väl . . . Har ni tappat den?"

"Nej, men i går afton gaf jag den ett sällskap . . .
jag tycker mer om de röda rosorna."

Biendas rodnad var hela hennes svar.

"Som jag likväl sedan haft ett litet samvetsqval öfver
min stöld, ber jag er, min kusin, säga mig om jag utan
samvetsqval kan behålla frukten af min industri?"

"Jag vågar ej dömma i samvetssaker . . men hvem bar
ej hört att ångern botar alla sår!"

"Men nu är just händelsen, att jag, långt ifrån att
känna den — ty ånger och samvetsqval äro ej detsamma
— ingenting högre önskar än att kunna gifVa desse tvenne
flyktingar ännu en syster . . . men den skulle ock ega den
färg, att jag sedan kunde låta all dylik industri hvila . . .
Är ni nyfiken att veta den färgen, min kusin?"

"Icke det ringaste! Det skulle kunna vara grönt, som
jag aldrig tålt, eller blått, som jag aldrig ärnar bära."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free