- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
271

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

271

Blenda teg, försänkt i åskådande.

Hunnes lifliga själ upptog det ena in’rycket efter det
andra, men af fruktan att göra sig löjlig, ifall bon gåfve
luft åt alla dessa olika intryck, lade bon band på sina
känslor: bon hade ännu Henriette och aftonen på Gauthiers
representation i minnet.

uOm blotta teatersalongen ocb åskådarna så
fullkorn-ligt underhålla er, niin lilla kusin, är det väl föga hopp att
få ett enda ord af era läppar, sedan ridåen gått uppl"

Blendas riddare yttrade detta med en liten släng af
misslyntbet.

Hon vände sig om och gaf honom ett småleende,
mycket behagligt, det är sant, men endast flyktigt, ty i detta
ögonblick började orkestern att låta höra uvertyren, och nu
gick Blendas själ in i hennes öron.

Hon tillslöt ögonen för att bättre kunna höra. En
skakning genombäfvade hvarje fiber.

Man gaf denna aflon Preciösa, och kusin Jean skulle
tio gånger kunnat ha gått ifrån sitt hjertas dam utan att
bon märkt det, så bortryckt, så hänförd var bon.

Men han märkte deremot att hon kunde vara lycklig
ntan honom, och det fastän hon visste att ban följande
dagen skufle resa ifrån henne för lång tid.

Denna tanke, som likt ett kallt stål trängde genom
lians hjerta, uppjagade ett moln på hans panna.

För honom var skådespelet ingenting — han hade hört
ocb sett det otaliga gånger ocb var blått intresserad af att
•se de intryck, som afspeglade sig på banu unga älskarinnas
sköna ansigte. Och detta ansigte var så strålande, så
in-spireradt och uttryckte ett så innerligt med-iif i allt hvad
som tilldrog sig mellan de handlande personerna, att ban,
till trots för den sällhet, som hon erfor, och till trots för
den sällhet, hvilken han icke sjelf kunde undgå att känna,
då han fann henne så lycklig, så intagande, likväl led de
grymmaste qval.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free