- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
281

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

281

hon så häpen, så skakad, att hon, ur stånd att svara med
ord, endast svarade med ett par tårar, hvilka tycktes vilja
förebrå honom att han ens kunde tala om hennes frihet.

Han förstod dessa tårar, ocb hans hjerta upphemta*
de dem.

"Och om jag nu vore fattig, verkligen fattig, med ett
belt obetydligt namn ocb än mindre anseende ... om jag
framstode för er, Blenda, utan den clair-ohcur, som vår
hemlighetsfulla förbindelse lånat mig — hvad då?"

"Då", sade Blenda med stolthet och sällhet, "skulle
jag skynda att gifva er hvad ni icke nu vill fordra."

"Öfverväg dessa för mig så himmelska ord, medan jag
är borta ... Ni är ung, romanesk genom både natur
ocb uppfostran; ni är — tillgif denna uppriktighet —
falang, men mera dock af barnslighet än af ett lyte i själen;
måhända har ni drömt någon lysande och ftrlig dröm, jag
fruktar det nästan. Men jag svär er nu i denna allvar*
samma minut: jag är ingen förnäm man!"

"O, tyst, tyst, hvarför säger ni mig detta?"

"Emedan del är min pligt. Den lott som jag kan
erbjuda er är tarflig — jag säger icke att den är fattigdom,
men den är också långt ifrån att vara rikedom ocb lyx.
Af blott ett slags rikedom kan ni vänta öfverflöd, ocb det
kommer an på, om det är den rikedomen ni föredrager.
v "Jag tror att ni ej bedömmer mig rätt!" svarade
Blen-’ da, hänförd af grefvens lilla "så skickligt spelade"
komedi.

Att en sekund tro att det låg sanning i hans ord,
föll henne icke in.

Hon visste ju att hennes älskare var en rik och
högboren ädling, och att allt det han sagt, blifvit ytfradt
endast för att pröfva henne. Men hon önskade verkligen,
notabene i denna stund af tjusning, att ban måtte vara
den obetydligaste af alla män, för att få tillfälle att visa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free