- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
288

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

208

"Nu vet jag hvad jag skall göra!" sade Blenda en dag
till sig sjelf, sedan bon länge förgäfves grubhlat på medel
mot det onda, som hon ville bortarbeta. "Jag vill bli barmr
hertigàetssyster — då är jag säker att alla dessa fltrliga
drömmar, såsom ban nämde dem, skola stanna långt ifrån
mig och att jag ändtligen kan vara sådan som alla andra,
utom i det att jag vill vara mer god ocb göra mig mer
nyttig för mina likar."

Huru gerna bade ej Blenda — som visst icke
misstänkte att äfven dptla vackra förslag mera var en ny idé
af hennes produktiva inbillnirg, än af verkligt kristliga
känslor — huru gerna hade hon ej iklädt sig nunnedoket
iför sitt nya kall? Men från detta måste hon olyckligtvis af.
stå, hvaremot bon så mycket lifligare satte sjelfva saken i
verkställighet . ............

"Men hvar i guds namn håller du hus, mitt barn?"
frågade fru Emerentia en gäng vid dotterns inträde.

Mycket förvånad att sp Blenda dag för dag blifva borU,
utan att hon velat dertill uppgifva något visst skäl, hade
modern i dag, då det dröjde längre än vanligt, skickat bud
till fru Gyllenbake och då fått vela att Blenda alltid gick
ifrån henne på den bestämda tiden om förmiddagarna,
hvilket hon också denna gång hade gjort.

"Hos de ftttiga, de sjuka, mamma!" svarade Blenda
med lågande kinder och strålande Ögon. "Nu, sedan jag
väl kommit I gång med mitt verk, vill jag ej längre
fördölja det."

"Jag förstår dig ej rätt, du lilla!"

"Ack, min gud, det är dock så lätt att förstå! Bör jag
ej göra mig en pligt af att på de lidande återgälda det
goda, som jag sjelf erfarit?"

"Nå kors, kära du, jag säger ingenting på det — jag
haf ju alltid uppmuntrat dig, frislän det visst icke t|ehöfts,
fftt ordentligt skicka diq skärf till gamla Britta."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free