- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
292

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292

St mig . . gudskelof att jag slipper se honom vidare: jag
önskar att hans utrikes resa måtte räcka i evighet!"

"Du kommer från ämnet!"

"Åh nej, icke så alldeles, ty antingen det nu härledde
sig från det åtlöje, som Berthas romans uppväckte, eller att
jag omärkligt förändrat smak, nog af: sången om riddar
Egbert Montabor föreföll mig sjelf nästan liksom lite
narraktig; och då jag sedan på aftonen log sjelfva boken for
att läsa om Bertha ocb Agnes och deras riddare ...
aldrig kan mamma någonsin gissa hvad som då följde?"

uDet är bäst att du låter mig slippa att gissat"
svarade modern, hvars ansigte antagit en viss mulenbet.

"Jo, att jag gäspande och halfsofvande fällde den ned
på knäet! Ocb sedan dess har jag icke haft lust att
förvissa mig om huruvida denna förändring var blott eit
tillfälligt eller fullkomligt affall från min gamla smak."

Några ögonblick teg Itu Emerentia. Derefter sade hon
högtidligt:

"Min salig farmor, som sett verlden, brukade säga, att
förakt för gamla kära minnen och vanor alltid vore följden
af antingen högfärd eller dårskap. Jag vill önska, barn,
att all din nya lärdom icke gör dig syndig . . . hm hm
hm: finna riddar Egbert Montabor, för hvilken ditt hjerta
så många gånger klappat, narraktig — gäspa åt deras öden,
öfver hvilkas ädelhet och heroism du så mången gång
gråtit!"

"Det är den nya tiden som rycker mig med sig!"
urskuldade sig Blenda. "Och jag bör visst vara glad öfVer
ätt jag ej mera står under inflytelsen af den gamla."

"Det är likväl den som gjort dig till hvad da är!*
svarade fru Emerentia triumferande . . . "Men låt oss
lemna detta oeh återvända till baronen ... Du blef alltså
barmhertigbetssyster?"

"Ja, för att qväfva de sista symtomerna till all.
öfverflödig romantik, föresatte jag mig att egna en del af mitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free